Nyheter Sverige

Elisabeth, 36, lämnade Jehovas: Hade jag stannat hade jag dött inombords

Elisabeth flyttade till Stockholm för att lämna Jehovas bakom sig.
Elisabeth flyttade till Stockholm för att lämna Jehovas bakom sig.

Elisabeth var 18 år när hon tog beslutet att lämna Jehovas vittnen. ”Hade jag stannat hade jag dött inombords”, säger hon.

När Elisabeth växte upp var vardagen kantad av förbud: Hon vittnar om att hon inte fick umgås med klasskamrater efter skolan, lyssna på vilken musik hon ville och aktiviteter som dans eller bollsport var helt otänkbart.

– Jag betraktar dem som en sekt och brukar säga att jag växte upp i en religiös sekt. Vi fick inte vara med på skolavslutningar eller gå på kalas, i stället skulle vi studera bibeln, knacka dörr och gå på stormöten tre gånger i veckan, berättar hon.

Tidigt blev Elisabeth indoktrinerad i Jehovas vittnen. Trots att hon upplevde att hon blev betraktad som konstig av kamraterna, var hon fast övertygad om att de var dem det var fel på.

– Jag trodde att de skulle dö som syndare medan vi skulle bli räddade av Gud. ”Stackars er, ni vet ju inte bättre”, resonerade jag. 

►LÄS MER: Psykologen: Så vet du att du blir manipulerad

I Jehovas var mannen familjens överhuvud – kvinnor skulle tiga. Att vidareutbilda sig och göra karriär ansågs vara fult. Som barn ifrågasatte Elisabeth sällan sättet att leva, men när hon kom upp i tonåren tog församlingen också kontroll över hennes sexualitet. Sex innan äktenskapet var strängt förbjudet – utmanade kläder likaså.

– När jag var 17 fick de reda på att jag haft sex med kille som inte var Jehovas, då blev jag korsförhörd av tre äldre män i församlingen. De ställde intima och kränkande frågor om hur det gått till. Så här i efterhand inser man ju hur sjukt det var, säger hon.

I takt med att skolkamrater började gå på disko, utveckla intressen och gå på dejter, kantades Elisabeths tillvaro av allt fler pekpinnar och förbud.

►LÄS MER: Debatt: Det är för lätt att lura sjuka och utsatta människor

Senare flyttade Elisabeth till Stockholm för att starta ett nytt liv. Det var tufft att förlora allt: Familj, vänner och sammanhang.

– Men hade jag stannat hade jag dött inombords. Det var som att välja mellan pest och kolera.

Efter avhoppet återvände hon hem i perioder för att delta i församlingsmöten, men tack vare en stöttande pojkvän och terapi föll hon aldrig tillbaka. Under flera år kände sig Elisabeth vilsen och ett tag tappade hon tron helt. Men i dag har hon hittat en balans.

– Jag tror på en Gud, men han är inte bestraffande utan stöttar när man känner sig nere. Jag avskyr fördummande vi-och dom-mentaliteter där man ställer grupper mot varandra och är väldigt noga med att mina barn ska få utveckla sina egna åsikter och tankar.

Erfarenheten från Jehovas vittnen har gjort henne till en starkare och mer tolerant person.

– Jag har väldigt svårt för att tycka illa om andra människor och finns inte mycket här i livet som får mig att balla ur. Klarar man att ta sig ur en sekt så klarar man allt.

Psykologen: Skaffa dig nya sociala relationer

Destruktiva sektmiljöer kan vara väldigt svåra att ta sig ur. Är du anhörig eller själv indragen i ett sammanhang som du vill ta dig ur? Här är psykologens råd till dig som vill ha hjälp.

Håkan Järvå är legitimerad psykolog och expert på sekter. Enligt honom kännetecknas en sekt av att det är en hårt styrd och kontrollerad grupp där utrymme för kritik nästintill är obefintlig.

– Det behöver inte bara vara kopplat till religion utan det kan finnas sektliknande drag på arbetsplatser och organisationer, säger han.

Hur tar man sig ur en sekt?

– Det är väldigt svårt att att sig ur sekten när man väl gått med. Men har man väl beslutat sig för att lämna är det viktigt att skaffa sig nya sociala relationer utanför sekten så fort som möjligt och försöka att bygga upp ett nytt liv. Det kan också hjälpa att träffa andra avhoppare och gå i terapi. Framför allt är det viktigt att få hjälp att förstå hur samhället utanför sekten fungerar. Det blir ofta en slags kulturkrock som kan jämföras med att flytta till ett nytt land och börja om på nytt. 

Vad kan man göra som anhörig för att hjälpa?

– Försök ha en dialog med personen utan att döma och kritisera. Gå inte in i en konflikt kring ideologin utan ställ nyfikna frågor och försök förstå vad sekten fyller för funktion i personens liv. Om man vet vad som lockar personen in i sekten kan man försöka att erbjuda ett annat alternativ.