Nöje Göteborg

En skräckfylld resa in i livslögnen

När tre medelålders kvinnor ger sig ut på sin årliga hajk sätts deras vänskap och självbilder på hårda prov. På lördagen har ”Blåvingar” premiär på Folkteatern.

Ulla Berg Svedin, Lena Birgitta Nilsson och Elisabeth Göransson i pjäsen ”Blåvingar”. 

Med ”Blåvingar” är pjäsförfattaren Gertrud Larsson tillbaka på Folkteatern efter succén med ”Den flygande handläggaren”, som även den regisserades av Natalie Ringler. 

Men till skillnad från ”Den flygande handläggaren” och många andra pjäser av Gertrud Larsson är ”Blåvingar” helt påhittad.

– Det betyder framförallt att det nu inte finns någon yttre verklighet att ta ställning till. Det finns bara klassiskt teaterarbete i bemärkelsen att skådespelarna letar efter sig själva i materialet de har framför sig. Det finns inget facit, säger regissören Natalie Ringler.

”Blåvingar” handlar om de tre barndomsvännerna Anita, Monika och Ellen som varje år ger sig ut i skogen för att återuppleva den lyckliga tiden som flickscouter. Men just den här gången förvandlas den mysiga hajken till en mardröm.

– Deras vänskap började när de var blåvingar, alltså förstadiet till scouter. Det är ramhandlingen, men jag vill påstå att pjäsen egentligen handlar om vänskap. Är man i medelåldern och har känt varandra sedan man var åtta år hinner vänskapen ta slut och fortsätta flera gånger om, säger Natalie Ringler, och tillägger att vänskap på ett sätt ibland kan vara väldigt brutalt.

– Det finns vänner som kan säga ganska hårda saker till varandra. Inte för att vara elaka, men för att man ser varandra väldigt tydligt, kanske ännu tydligare än i en kärleksrelation. Man har stått bredvid och tittat på när ens vän är med om olika saker och i det läget kan man ibland säga saker som är uppriktigare än vad någon annan skulle kunna säga.

Är ”Blåvingar” en humoristisk pjäs?

– Ja, vi gör vårt bästa, haha. Humor är en väldigt personlig sak, men vi anstränger oss. Förhoppningsvis finns det folk som delar vårt sinne för humor.

Mer om Weekend