Sport

Enstöringen som får andra med sig

Förbundskaptenen Janne Andersson.
Förbundskaptenen Janne Andersson.

Minns ni kvällen i Nice den 22 juni?Förlusten mot Belgien och uttåget ur EM, besvikelsen, det mörker som lade sig över svensk landslagsfotboll.Sedan klev en hallänning in, styrde upp verksamheten och gav hopp om framtiden.

Blågula grundbultar som Zlatan Ibrahimovic, Kim Källström och Andreas Isaksson gick i landslagspension. Erik Hamrén hade nått vägs ände efter sju år som förbundskapten och orädda, uppriktiga spelare som Pontus Jansson talade ut om bristen på en tydlig riktning.

I kulisserna väntade Janne Andersson, med en noga utvald stab runt sig. Ivrig att sätta igång, ivrig att få forma landslaget efter sina idéer och principer.

Fem månader senare sitter han på en presskonferens på Hilton i Buda på den västra sidan av Donau och summerar sin första tid som förbundskapten.

Mer ensam

– Det har nog varit så som jag hade kunnat tänka mig att det är. Även om det här jobbet är väldigt offentligt och jag är offentlig i den här rollen så... jag är väldigt mycket enstöring, tycker om att gå ut med hundarna, tycker om att sitta för mig själv. Den största omställningen är att jag är mycket mer ensam. Jag gillar det. Jag trivs och tycker att det är jätteroligt, säger han.

Kring landslaget andas plötsligt framtidstro.

Andersson lyfter fram spelarnas förmåga att snabbt anpassa sig till hans och övriga ledares kravspecifikation kring hur laget ska spela och uppträda.

– Jag har berömt dem för deras förmåga att vara lyhörda och receptiva, deras vilja att göra det som vi säger. Det är en väldigt bra början, att man är överens om hur man ska göra något. Det är roligt att se hur det kan sätta sig så snabbt som det har gjort.

Konstnär på vernissage

Som tränare och person hör Janne Andersson till dem som trivs när det är ordning och reda. För en del tycks det vara negativt laddade ord numera, för honom är det självklarheter, förutsättningar för att nå resultat. I hans lag sköter man sig och har ett gott uppförande.

– Jag brukar uttrycka det, när jag har föreläsningar och sånt, att jag som tränare ser mig själv som konstnär och när det är match är det vernissage. Då vill jag att folk ska se något mer än bara en bra passning.

– Jag vill att man kan se ett lag som tillsammans visar något i form av löpvilja, attityd, visar motståndaren, visar publiken och visar supportrarna det. Jag tycker det är viktigt. Gör man det så enas man och gör bra grejor tillsammans. Det stärker den egna känslan i gruppen och då tror jag också att man presterar bättre. För mig hänger de delarna ihop.

– Hur man uppfattas på och utanför planen, så bildar man lag för mig.

För Andersson är ett lagbygge så mycket mer än spelsystem och vilken elva som går ut på planen. Att skapa en stark och tydlig gemensam identitet var en av framgångarna bakom IFK Norrköpings SM-guld förra året.

Där fick han spelarna med sig. Det tycker han att han fått även i landslaget.

– Hittar man en gemensam ram hur man förhåller sig till saker och ting är så mycket vunnet. Jag tror mycket på gruppen och jag tycker det är viktigt hur vi uppfattas, hur vi ser ut och hur vi är mot varandra. Det är en viktig del för att man ska prestera bra tillsammans.

Omställning

Efter den intensiva sensommaren och hösten med fyra VM-kval och tisdagens 2–0 i vänskapsmatchen mot Ungern går landslaget in i en lugn period. Först den 25 mars sparkar allvaret igång igen, mot Vitryssland på Friends. För en mångårig klubblagstränare som varit van vid att jobba med spelare på daglig basis väntar en omställning.

– Det blir annorlunda. Den här pulsen man känner i matcher är rätt häftig och något som drivet mig i många år. Vi har mycket kvar att göra, men det roliga är att det är många spelare som är i början på någonting och vi som lag är i början på någonting.