Nyheter Sverige

Ettårige Cornelius drunknade i älven – nu berättar hans pappa om sorgen

Cornelius föräldrar Thomas Hartman och Anna Sjödin.
Cornelius föräldrar Thomas Hartman och Anna Sjödin.

Plötsligt var ettårige Cornelius försvunnen. Efter timmar av sökande hittades han i älven och hans liv gick inte att rädda. Nu skriver hans pappa Thomas Hartman om mardrömmen som blev verklighet.

Det var i fredagseftermiddag som ettårige Cornelius plötsligt försvann från familjens strandtomt vid Umeälven. Polis, räddningstjänst, helikopter och privatpersoner sökte efter pojken och efter omkring två timmar hittades han i vattnet i älven. Han fördes till Norrlands universitetssjukhus, men hans liv gick inte att rädda.

► Ettårige pojken död efter död efter drunkning

Nu har Cornelius pappa, S-politikern Thomas Hartman, skrivit ett gripande blogginlägg om sorgen efter den tragiska händelsen.

Metro har varit i kontakt med Thomas Hartman som godkänt publicering. Här är texten i sin helhet:

”Det finns inte ord att uttrycka den tomhet och den sorg som vår familj går igenom just nu. På några ögonblick förändras det som varit glädje och tillförsikt till djupaste sorg. Att förlora ett barn går inte att förstå och ta in. Ändå har det hänt.

Samtidigt i all denna sorg är vi tacksamma för det engagemang som hela samhället visade i sökandet. Den oerhörda målmedvetenhet och professionalism hos de som genomförde sökandet och den vårdpersonal som oförtrutet försökte rädda livet på vår son.

Hela samhället – alla grannar och människor som hjälpte till – påminner oss om den godhet som medmänniskor står för och för den välvilja som finns, när nöden är som svårast. Vi är så tacksamma för att Ni fanns där, när vår familj behövde Er som mest.

Det som skulle bli en trevlig fredagkväll med familj och vänner, förvandlades under eftermiddagen till att bli vår värsta mardröm. Ena sekunden satt Cornelius och lekte på gården när vi förberedde för dukning av långbordet utomhus och i nästa sekund var han inte där. Samma Umeälv som gett hela familjen så mycket glädje har nu tagit det mest värdefulla – ett av våra barn.

Nu återstår resten av alla dagar. Där vi försöker bearbeta vår sorg och hitta vägen framåt för våra barns skull. Där vår familj så småningom måste finna den vardag som nu ryckts ifrån oss. Det gör vi i stillhet och med stöd av vår släkt, grannar och våra vänner. Den respekt och hänsyn som visats oss av alla människor betyder mycket och vi vill be Er om att fortsätta på den vägen. Tack för allt stöd och den medkänsla som Ni alla visar.

Thomas”