Krog Nöje

Ett Mexiko finns gömt under jorden

Puta Madre är en resa i rustik och genuin mexikansk mat, skriver Wkd:s krogskribent om en av Göteborgs ljuskänsligare restauranger.

Lena Garnold
Som motreaktion till ”ljust och fräscht” känns Puta Madres rustika inredning helt rätt.


Jag har alltid dragits mot mörkret. Alltid funnit det mer fascinerande och attraktivt än något ljus. På alla plan – estetiskt, metaforiskt, själsligt. Allt. Morrissey framför Tomas Ledin, Lars Norén framför Vicky von der Lancken och … chokladglass framför vanilj. Jag bär till och med solglasögon inomhus. Det skänker mig ett lugn och en harmoni. Ibland drar jag inte upp persiennerna förrän det mörknar utomhus. Och detta drag, eller denna last om ni så vill, applicerar jag naturligtvis också på restauranger. Varför jag är vansinnigt förtjust i den mexikanska restaurangen Puta Madre.

Puta Madre är en välsignelse iklätt ett skimmer av romantiskt mörker. Hela restaurangen är en hyllning till ljuskänsliga aktiviteter såsom smuggling, bordellmammor, förbudstider och allmän livsbejakelse. Helt i motsats till det annars mycket lagom, rädda och politiskt korrekta Sverige. Bröderna Ingber, genierna och livskonstnärerna bakom Puta Madre, har ständigt gått sin egen väg och de har aldrig varit så rätt som nu. När minimalismen med ljust trä, metall, fönster och mycket yta blev populärt begravde de sin restaurang i tjocka lager tyg och det var plötsligt totalt omöjligt att se in. De skapade en lönnkrog i en dold dörr och blev i ”ljust och fräscht”-tider den totala motsatsen.

Nu har lönnkrogen förvandlats till Basque, ett fantastiskt pintxos-ställe med den vackraste inredning jag någonsin skådat. Vi pratar smakfull mosaik och en enorm kyl helt i glas. Men vi ska återkomma till Basque i en separat recension.
Puta Madre är fortfarande en resa i rustik och genuin mexikansk mat. Jag tar in guacamole med krispiga tortillas samt ett par härliga tequiladrinkar. Här är det, som ni förstår, bara att dyka ner i dekadensen. Omkring mig svärmar en charmant och uppblandad personalstyrka. Förrätten blir en frisk och behagligt syrlig lime- och tamarindmarinerad hummer slungad med apelsin, tomat, silverlök, jalapeño och koriander. Den är väldigt fräsch och saftig. Perfekt i sin komplexitet. Jag tar in ett rött vin, en pinot noir från för mig okänd producent i Oregon. Oregon är ett intressant neo-vin-mecka, men denna producent tillhör inte de främsta. Överlag är vinerna inte på den nivå som Puta Madres fantastiska tequilasortiment är.
Sedan väntar en orgie i väl tillagad grisbog, karré, griskind, kamben, fläsklägg och friterad chicharrón (svål) som marinerats i vitlök och apelsinjuice. Jag avslutar med en mustig tårtbit från far Ingber och spatserar ut på Magasinsgatan utan solglasögon, men med ett leende. Mörkret har sedan många timmar lagt sig över stan.
Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset