Metro Debatt

För tio år sedan hade jag också varit en av de som bränner bilar

Jag mötte en person som såg mig, Rosengårdslegenden Dallas som drev Malmö Boxningsklubb. Han fick mig att börja boxas. När jag boxades i ringen fick jag en annan uppmärksamhet, skriver Daniel Donlind
Jag mötte en person som såg mig, Rosengårdslegenden Dallas som drev Malmö Boxningsklubb. Han fick mig att börja boxas. När jag boxades i ringen fick jag en annan uppmärksamhet, skriver Daniel Donlind

Jag kan relatera till dessa vilsna ungdomar som försöker få sin röst hörd. Jag förstår dem även om jag inte håller med dem. De vet inte bättre. Så som jag inte visste bättre innan jag träffade Dallas, skriver Daniel Donlind.

Det fanns inget vettigt att göra för oss där jag växte upp. Vi hängde utanför Ica och spottade nötter medan vi tittade på vilka som gick förbi. Det fanns fritidsgårdar ett tag fram tills någon idiot gjorde inbrott och snodde alla saker. Vi blev alla drabbade. Ingen ville vara golaren, fast alla visste att det var en från området som hade gjort det.

Jag var en värsting som följde gatans lag. Jag slogs för att få respekt, jag blev avstängd från skolan, dömd och placerad på ett ungdomshem. Jag var på botten, nära att ge upp allt. När jag slogs på gatan och i skolan så fick jag uppmärksamhet och ”respekt” och det fick jag genom att slåss, men det gav konsekvenser.

►LÄS MER: Debatt: Fler poliser är inte enda lösningen för att få stopp på bilbränderna.

Men jag mötte en person som såg mig, Rosengårdslegenden Dallas Diabaté som driver Malmö Boxningsklubb. Han fick mig att börja boxas. När jag boxades i ringen fick jag en annan uppmärksamhet. Jag fick en annan samhörighet med det nya gänget. Han fick mig att kämpa för att nå mitt mål: ett SM-guld i boxning.

Jag kan relatera till dessa vilsna ungdomar som försöker få sin röst hörd. Jag förstår dem även om jag inte håller med dem. De vet inte bättre. Så som jag inte visste bättre innan jag träffade Dallas. De behöver en förebild, någon att se upp till. De behöver ett mål, någonting att se fram emot. Precis som jag fick se mina klubbkamrater få medaljer, äta middag med kungen och drottningen och resa utomlands på landskamper. Det var något som jag också ville uppleva.

►LÄS MER: Debatt: Därför ska vi inte pressa små barn att pussas och kramas.

Nu när jag är vuxen är det mitt ansvar att ge tillbaka genom att lyfta andra ungdomar. Jag bryr mig, jag är med dem och lyssnar på dem. Jag lär mig väldig mycket av dem och tillsammans så bygger vi ett bättre samhälle. Ungdomarna som jag lyfter upp är världsmästare för mig. Det ger mig glädje och en känsla av delaktighet i mitt samhälle. Våra ungdomar är för bra för att lämna åt helvetet.

Till dig som är ung och lever som jag gjorde då: Ja, man kan vara arg, man kan skylla på kommunen, staten och politikerna och klandra dem för att de inte hittar på tillräckligt med aktiviteter. Det kan alla göra.

Men när ska du ta eget ansvar? Sluta skylla på dina förutsättningar, ditt förflutna och sluta peka på folk och snacka om varför du är där du är dag och hur samhället har blivit. Vill du ha en förändring – var en del av den förändringen! Ta eget ansvar och använd din tid på bästa sätt. För tid är någonting du aldrig kommer att få tillbaka.

Så vem är jag som säger detta?

Jag var precis som du för 10 år sedan.

Daniel Donlind, föreläsare och svensk mästare i boxning

Mer om Debatt