Kolumner Evyn Redar

För vem gäller egentligen närhetsprincipen?

Det var inte längesen en av Europas storstäder drabbades av en fruktansvärd terrorattack, och i veckan skedde det igen. Mer än trettio personer miste livet och mer än tvåhundra personer har skadats. Överallt kan du läsa om terrorattentaten i Bryssel som skakat världen. I dagstidningarna, på radion, på tv, på sociala medier och så vidare. Något som också skedde var att flera mobiloperatörer öppnade sina linjer mellan Sverige och Belgien, vilket gjorde det möjligt för folk att kunna ringa gratis för att kolla om nära och kära mår bra. Samma sak hände på Facebook efter attentaten i Paris. De som bodde där kunde enkelt gå in och med ett klick meddela alla sina Facebookvänner att de var i säkerhet. Vad som förundrar mig är det faktum att liknande attentat skett i exempelvis Libanon och Turkiet nyligen – attentat som inte fått i närheten så stor uppmärksamhet som dem i Paris och Bryssel. Varför fick inte jag ringa gratis samtal till mina släktingar för att se om de var okej? Och varför bryr sig inte Facebook om alla? Jo, som allt annat så grundar sig detta självklart i närhetsprincipen.

Men för vem gäller egentligen närhetsprincipen?

► LÄS MER: Evyn Redar: "Jag är tyvärr ingen 'cool girl'"

Vår världsbild formas i stor utsträckning av det medierna väljer att publicera. Det är nyhetsredaktionerna som bestämmer vad som blir en nyhet, och detta styrs bland annat av något som heter närhetsprincipen. Om man googlar på vad närhetsprincipen innebär så får man fram en enkel formulering där det står: ”Närhetsprincipen är en princip inom journalistiken som säger att ju närmare, geografiskt eller kulturellt, en nyhetshändelse är, desto större är sannolikheten att den tas upp av ett nyhetsmedium”.

Närmare för vem, kan man fråga sig. Som svensk med föräldrar födda i Kurdistan och ett umgänge beståendes av vänner från femtio länder (s/o Mohammed Ali) så sträcker sig min närhetsprincip mycket längre än det som medierna skriver om. Sverige är ett mångkulturellt land med en befolkning som har rötter över hela världen. Ändå tvingas många söka sig till utländska medier för att få en bättre bild av vad som sker i världen. Och det är nu vi landar tillbaka i representationen inom Mediesverige.

Så för vem gäller egentligen närhetsprincipen?

► LÄS MER: Evyn Redar: "Erik Lundin är så mycket mer än bara musik"

Som en person som jobbat redaktionellt inom media så vet jag på ett ungefär hur morgonmötena går till, det vill säga hur man bollar fram vilka nyheter det bör skrivas om. Jag vet också ansvaret en bär som underrepresenterad i dessa hus. Hade det funnits en bredare representation inom redaktionerna så hade det även speglat nyheterna. När det läggs ett värde i vilka terrordåd som bör uppmärksammas mest så säger det även till svenska folket att vissa människoliv här är mer värda än andras. Att vissas familj och vänner, betyder mer än andras familj och vänner. Vi måste förstå att den närhetsprincip som en gång gällde inte är densamma som i dag. Mediehusen måste öppna sina dörrar. Om er roll är att spegla Sverige så klarar ni er inte utan oss längre. Tyvärr.

+ Alla de som inte lät sig skrämmas i Bryssel och gick ut i demonstrationer för kärleken. Mina tankar är hos er.

- Alla de som blundar för folk som flyr från liknande attentat varje dag.