Metro Debatt

Föreningen Tillsammans: En advokat som tar till kränkningar är ingen bra advokat

SLUTREPLIK: I Metro den 18/3 2015 svarade Advokatsamfundets ordförande Bengt Ivarssonvår debattartikel. Vi vill här bemöta en del av den kritik som han lyfter upp.

Det första som blir tydligt för oss är att Bengt Ivarsson tar sig förmånen att berätta för oss hur världen verkligen ser ut, och att den beskrivning som vi delgett, där våldtäktsutsatta kränks, inte är korrekt. Att uttrycka detta på det här sättet är en form av härskarteknik och det är också lustigt att han som advokat anser sig ha tolkningsföreträde framför dem som upplever kränkningarna, de våldtäktsutsatta. Bara de kan berätta om verkligheten och det de berättar för oss, och vad vi genom egna upplevelser själv upplevt, är kränkande behandling i rättssalar.

För det andra upplever vi att han inte verkat förstå vad vi menade med de exempel vi tog upp vad gäller kränkande frågor. För ja, vi är medvetna om att försvarsadvokatens roll är att ifrågasätta och ställa tuffa frågor. Men när kan det rättfärdigas att en försvarare kallar målsägande ”lilla gumman”? När kan det anses legitimt att fråga målsägande om tidigare sexuella preferenser? Detta är inte relevant för det aktuella fallet.

Thomas Bodström (S) skrev i proposition 2004/05:45 att det är viktigt att domstolen har förståelse för det trauma som sexualbrott innebär i sin ledning av rättsprocessen. Han menar att kunskap om den kränkning och det trauma som sexuellt våld innebär är avgörande för en rättssäker process.

Ett led i detta är att rättsprocessen inte ska rymma frågor om den utsattas allmänna livsföring, om hens beteende i samband med den åtalade gärningen, om klädsel och sexuella erfarenheter, utan att detta har betydelse för den rättsliga prövningen. Det åligger då rättens ordförande att förhindra att rättsprocessen glider in på frågor som inte är av betydelse för processen, detta ligger inom ramen för 36:4 rättegångsbalken (1942:740), vilket även Bodström lyfter fram.

Bodström menar även att dessa frågor i för hög grad tillåts i våra rättssalar. Anledningen kan vara slentrian, men även ett uttryck för ett förlegat synssätt som i allt för stor utsträckning tillåts få genomslag i våra rättssalar. Han menar därför att alla aktörer måste arbeta aktivt för att förhindra dessa typer av frågor som är att se som onödiga, kränkande, diskriminerande eller nedlåtande.

Därför måste inte bara domare, utan även försvarare, målsägandebiträdanden och andra som medverkar under rättsprocessen aktivt arbeta med att förändra de formuleringar och det språk som används. Det här något som Thomas Bodström beskrev som ett problem för tio år sedan, och att det kvarstår än i dag är något vi borde ta på allvar. Än värre är kanske att detta lyftes redan i proposition 1983/84:105. Vi har alltså inte kommit längre på över 30 år, trots upprepade påtalanden inte bara från den allmänna debatten utan även från regeringshåll.

Vi förstår utifrån vilken position Bengt Ivarsson argumenterar, men vi ifrågasätter skarpt hans försvar och den oförståelse som uttrycks i hans svar. Om en advokat måsta ta till kränkningar i en rättssal är frågan om det verkligen är en bra advokat?

Emma Blomdahl

Julia Östfeldt

Thérèse Paulsen

Föreningen Tillsammans

LÄS MER: Våldtäktsutsatta hånas och kränks i svenska rättssalar

LÄS MER: Det är advokatens jobb att ifrågasätta