Metro Debatt

Föreningen Tillsammans: Våldtäktsutsatta hånas och kränks i svenska rättsalar

Alla kan råka ut en våldtäkt. Just därför är det viktigt att samhället ger bästa tänkbara stöd till brottsutsatta. Frågor om tidigare sexliv, könssjukdomar och sexleksaker hör inte hemma på rättegångar, skriver Emma Blomdahl och Julia Östfeldt, grundare av Föreningen Tillsammans.

Varje dag möter vi våldtäktsutsatta som under sin rättsprocess utsatts för fruktansvärda kränkningar och helt stått utan någon form av skydd eller stöd från samhället. Det handlar inte bara om kränkningar under själva förhandlingarna utan även om den utsatthet många känner precis då ett brott har anmälts. Detta är oacceptabelt i ett land som kallar sig för en säker och trygg rättsstat.

Som misstänkt får man sig direkt tilldelat en försvarsadvokat, men som brottsutsatt kan det ta veckor, ibland månader, innan man får ett målsägandebiträde. Många av dem vi möter har besökt polisen för förhör utan att ha blivit tilldelade ett målsägandebiträde. Detta innebär att man ensam, utan kunskap om vilka rättigheter man har, fått sitta och tvingats återberätta detaljer om det brott man utsatts för. Hade situationen varit omvänd och gällt misstänkta hade det hela setts som en kränkning av en rad mänskliga rättigheter. Vi menar att situationen är oacceptabel och något som genast måste åtgärdas.

I Sverige finns en lagstiftning som ger brottsutsatta rätten till ett målsägandebiträde redan då en förundersökning inleds. Detta sker dock sällan i praktiken. Vi kräver att polisen nu på allvar börjar följa lagen och att brottsutsatta direkt blir tilldelade ett målsägandebiträde då förundersökning inleds.

För att ytterligare stärka tryggheten för brottsutsatta menar vi att det även krävs en översyn av det språk och beteende som tillåts i våra domstolar. Majoriteten av alla de individer vi möter i arbetet med Föreningen Tillsammans har utsatts för våldtäkt. Ett brott som inte bara innebär en otrolig kränkning då det begås, utan även efteråt. I många förundersökningar finns beskrivningar och bilder av den utsattas kön, något som vi förstår måste finnas, men som även spär på den utsatthet som offret känner.

Vi har fått mejl från kvinnor som i rättssalen fått frågan från försvarsadvokaten om inte skadorna i underlivet skulle ha kunnat uppstå på grund av sexleksaker, eller att rodnaden skulle kunna bero på en könssjukdom. Detta trots att rättsläkaren i sin rapport beskrivit skadornas troliga uppkomst och att inga könssjukdomar hittats. Utöver detta vet vi att en rad brottsutsatta tilltalas med nedsättande epitet eller hånas i rättssalen. Att bli kallad "lilla gumman", få frågor om sitt tidigare sexliv eller höra ett hånskratt då man återberättar sina värsta trauman är vardagsmat för individer som utsatts för våldtäkt. Detta är oacceptabelt. På grund av detta vill vi se en utredning som tittar på situationen för brottsutsatta i de svenska domstolarna.

Att bli utsatt för ett brott är inte är valbart. Det kan ske vem som helst. Då detta inte är något man själv styr över bör det vara självklart att samhället skall ge det bästa stödet och bemötandet som kan tänkas. Så är det tyvärr inte idag och detta måste ändras. 

Emma Blomdahl

Julia Östfeldt

Grundare av Föreningen Tillsammans