Metro Debatt

Feministdebatten i Sverige styrs av arga genustroll

Feminism är livsviktigt. Men samtalet styrs av folk som letar saker att provoceras av, och blir förbannade på alla som säger fel. När till och med jag, som är Söderhipster och feministisk aktivist, är rädd för att öppna munnen, har det gått för långt, skriver Madeleine Schantz.

Jag befinner mig på ett minfält, en balansgång där jag försiktigt och med högsta precision sätter ned den ena foten efter den andra. Det gäller att tänka efter noga, inte göra några hastiga rörelser eller att för ett ögonblick släppa koncentrationen. Då vet jag vilket lejon som vaknar.

Jag talar om genusfolket och det klimat som jag upplever när det pratas pronomenet ”hen” och fittbärare vs. kukbärare.

► LÄS MER: "Den moderna feminismen är inget för mig"

Ja, alla de där nya livsviktiga begreppen ni vet. Den moderna, inkluderande feminismen är livsviktig, men det klimat som visar sig på feministiska forum, bloggar och genusplattformar är inte okej. Det sprider sig som en löpeld över sociala medier en ny nivå av politisk korrekthet, det ska vara så inkluderande att ingen någonsin kan ta illa upp för ja då, då går världen under. Det går till den utsträckningen att jag, som är Söderhipster och feministisk aktivist, är rädd för att öppna munnen.

För att leva upp till genusfolkets drömbild av felfri, godkänd feminist ska du inte plocka ett hårstrå på kroppen, eller använda smink. Du ska gärna hata män för alla vet att hat gör världen bättre. Att genusfolket hela tiden har taggarna utåt och hela tiden tar saker som en förolämpning börjar bli ganska tröttsamt. Speciellt när folk inte vandrar runt och har en kandidat i genusvetenskap i bakfickan. Det känns som om att det letas fel. Varje mening som skrivs eller uttalande som görs, granskas in i minsta detalj tills det upptäcks något exkluderande. Vem är egentligen du, arga genustroll, att döma mig som exkluderande? Vilka privilegier har du, till skillnad från alla andra?

För visst vore världen en bättre plats utan könsroller och rasism? Ja! I allra högsta grad. Jag får eksem av att gå in i en leksaksaffär där jag ser att en avdelning är för flickor och den andra för pojkar. När en mamma framför mig på tåget delar ut tidningen ”Barbie” till sin dotter och ”Bilar” till sin son vill jag fråga varför. Jag får en allergisk reaktion när jag hela tiden möts av heteronormen i samhället och folk frågar om jag har pojkvän, jag hade hellre velat höra partner. Varför? För att jag inte gillar att bli placerad i fack utifrån mitt kön och utseende. Kort och gott. Jag tycker också att det är fel att hudfärgade plåster bara kommer i färgen vit och om någon på maskerad är utklädd till mexikan med stor sombrero tycker jag att det är rasistiskt.

► LÄS MER: Kissie: "Mina bröst gör att jag är portad från den feministiska klubben"

Jag vill i princip lägga mig ner och dö när jag runt omkring mig ser feminister som var och en på sitt sätt bedriver en kamp som trycks ner. De får var och en, trots sina nytänkande och inkluderande inlägg, stämpeln av genusfolket som ”inte bra nog”. Samtidigt som bloggaren Kissie i praktiken faktiskt gör någonting för feministisk revolt, sitter genusfolket fortfarande hemma och morrar irriterat om att hon minsann inte är en riktig feminist på grund av fixade bröst. Bara för att ta ett exempel.

Jag vill gärna lära mig mer för att som individ kunna bidra till en bättre värld, men jag gillar inte att du blir arg på mig.

I ett nytänkande, inkluderande klimat där man borde visa förståelse, blir det i stället kontraproduktivt och hycklande att gå in med inställningen och attityden att alla är fiender. Du kränkta människa, som upplever världen som en hemsk och elak plats, det är väl förståelse, kärlek och medmänsklighet du vill uppnå?

Lägg ner era vapen. Sluta sura. Gräv upp era minor, genusfolket.

Madeleine Schantz