Nöje Nyheter Sverige

Festival: Oslipad diamant i Dalarnas inre

Ett av fredagens stora nummer var John Talabot från Barcelona.
Ett av fredagens stora nummer var John Talabot från Barcelona.

Festivalrecension: Into the valley, 31/7-1/8. Betyg: 3/5.

Arrangörerna hade knappast kunnat infria alla förväntningar som ställdes på premiären av den elektroniska dansmusikfestivalen utanför Rättvik i Dalarna som hölls i fredags och lördags. De imponerande artistbokningarna och platsens inramning - i djupet av ett nedlagt stenbrott - bidrog till att varje brist, eller barnsjukdom, skavde ännu lite vassare.

Campingen låg tre kilometer från konsertområdet, besökare klagade på dåliga kommunikationer, duschbrist, och de många extraavgifterna för tältplatsen och den helt nödvändiga bussresan som knöt, eller skulle knyta, allting samman. Tomma vattenflaskor beslagtogs på vägen in, trots att Räddningstjänsten hade parkerat en vattentank för självbetjäning som utnyttjades flitigt av törstiga besökare, och många frågade sig varför de hade betalt extra för plus-biljetten när det i praktiken inte gav någon egentligt mervärde inne på området. Taxichaufförer vittnade om att de inte hade fått någon förhandsinformation om festivalen, och berättade att taxibolagen togs på sängen när desperata nattsuddare försökte ta sig hem efter den första kvällen.

Samtidigt lyckades arrangörerna med mycket annat, som att se till att tjejernas toalettkö till och med gick snabbare än killarnas, att hålla rent och fräsch, att ta hand om dem som gått för långt i festandet, och att locka dit några av de bättre foodtrucksen.

Det är orättvist att låta misstagen skymma alltför mycket av det som fungerade klanderfritt: Glädjen på dansgolven när stjärnorna gick omlott, över den höga ljudkvaliteten, den fantastiska ljusshowen på stora scenen som lyste upp stenbrottets väggar i varma färger, och lättnaden över att skränande grabbgäng gick att räkna på ena handens fingrar: Into the valley var långt från det fylleslag som musikfestivaler riskerar att sluta i.

Mest utmärkande var känslan av vuxna människor som hade väldigt roligt tillsammans, den vänliga stämningen, lågmälda glädjen och gemenskapen. De få poliser som strövade omkring på området såg ut att njuta av ett relativt lugnt arbetspass.

Fredagens stora nummer var John Talabot från Barcelona, brittiske Ben Ufo, kanadensiske Richie Hawtin och den Berlinbaserade duon Amê & Dixon.

Lördagen förgylldes av lokala hjältar som Aril Brikha, Jessie Grahnqvist, och gänget i kollektivet Studio barnhus som tillsammans utgör den svenska grenen av den internationella house- och technoscenen. Allting avslutades på den stora arenaliknande scenen med tyske Ben Clock, samtidigt som technogurun Carl Craig från Detroit leverade en av festivalens tyngsta spelningar på den mindre, mer klubbliknande scenen.

Besökarna tågade upp och ut ur Dalhalla med ringande öron, trötta fötter och ett leende på de frusna läpparna - utomhustermometern i taxin hem visade på sex plusgrader när portarna slogs igen.