Metro Debatt

Fia: Jag trodde aldrig att jag skulle bli våldtagen

Nu vill  "Fia" få andra att öppna sina ögon. 
Nu vill  "Fia" få andra att öppna sina ögon. 

Först efter att "Fia" drabbats av det hon aldrig trodde skulle hända upptäckte hon att något är fel med de lagar som handlar om våldtäktsbrott. Här berättar hon sin historia – för att få fler att öppna sina ögon.

Jag är en helt vanlig, blond, medellång svensk tjej som läser på universitet, tränar på Sats och dricker vin när jag är ledig. Jag är en social tjej, som gärna säger vad jag tycker och gärna syns och hörs lite extra. Många som känner mig skulle kalla mig en stark, självsäker tjej. Jag trodde aldrig att jag skulle bli våldtagen. Men det blev jag. Det skedde inte då jag gick hem genom en skog utan det skedde av en kille som är en kollega till mig på en efterfest till en personalfest. Jag kanske blev drogad under kvällen, det vet jag inte, men jag gick och la mig ensam på en soffa fullt påklädd under en filt hos en kompis, vaknade dagen efter utan byxor och trosor och kollegan låg halvnaken bredvid mig. Under natten hade jag inte känt något men vaknade av att ett könsorgan försökte trycka sig in. Inga detaljer, men tre dagar senare fick jag även könsherpes och insåg då att en våldtäkt hade skett. Hade någon frågat mig för ett år sedan "vad skulle du göra om du blev våldtagen" hade jag förmodligen svarat "åkt direkt till polisen, anmält, åkt till akuten och gjort ett rape-kit-test", och så vidare. Men det funkar inte så. Ingen reagerar så rationellt. Det tog mig sex dagar att ens inse att jag hade blivit våldtagen. Först på akuten som jag var tvungen att åka till på grund av välutvecklad könsherpes, så lärde jag mig att man måste ta en massa tester som kallas rape kit helst inom tio timmar. Mina tester kommer förmodligen inte spela någon roll för de togs för sent.

Jag konfronterade våldtäktsmannen, en helt vanlig, ung, snygg kille som medgav att vi hade haft sex den natten, fick sådan ångest att han inte kunde se mig i ögonen då jag förklarade att jag inte hade varit vid medvetande och aldrig skulle ha legat med honom om jag hade fått välja det själv. Han sa att han hade varit sjukt full. Men jag är och förblir våldtagen.

En misshandel hade man anmält nästa dag, men en våldtäkt – inte lika lätt. Min egen pappa, som är advokat och medlem i Sveriges Advokatsamfund, varnade mig för processen jag skulle bli tvungen att gå igenom, för att jag förmodligen skulle bli motbevisad eller att fallet skulle rinna ut i sanden. Man måste kunna bevisa uppsåt till våldtäkt. Efter en månads begrundande anmälde jag. Det var två månader sedan. I dag har jag fortfarande inte hört ett ord från polisen.

Jag kan inte mycket om juridik men jag inser rättsystemets funktion och att en försvarare måste kunna företräda sin klient på bästa sätt. Jag inser också att ett ifrågasättande av den målsägandes lämnade förhör måste få ske, och att det är känsligt i ett våldtäktsfall. Men faktum kvarstår. Man anmäler inte en våldtäkt så som man anmäler en misshandel, och statistik säger att många våldtäktsmän går fria. För processen kanske inte ens inleddes. Brottet kanske aldrig anmäldes.

Rättsstat eller inte rättsstat. Något är fel med de lagar och processer som handlar om våldtäktsbrott.

Fia

Fotnot: Fia heter egentligen något annat.