Nöje Film

Filmrecension: Deadpool

Ryan Reynolds kommer äntligen till sin rätt i rollen som den stundtals odräglige Deadpool. Pressbild.
Ryan Reynolds kommer äntligen till sin rätt i rollen som den stundtals odräglige Deadpool. Pressbild.

Trots att det stundtals känns som att vara inspärrad i en självutnämnd "kul killes" huvud är "Deadpool" en lyckad extrem inom genren självmedveten superhjältefilm. Dessutom får Ryan Reynolds oväntad upprättelse efter "Green lantern"-fiaskot.

Eftersom Marveluniversum expanderar snabbare än vårt eget är det nu dags att säga välkommen till den senaste i raden av muterade filmhjältar. Ryan Reynolds, som floppade som Gröna lyktan och aldrig känts övertygande som leading man, trotsar här både tyngdlagen och alla fiaskoförväntningar.

Hans legosoldat Wade, som så småningom blir hämnaren Deadpool, är visserligen på gränsen till Jim Carrey-outhärdlig. Men på något märkligt vis ror han ändå all snabbsnackad sarkasm i land och riktar sig ofta direkt till, den förmodat något superhjältemätta, publiken. Det postmoderna isärpillandet av genren startar redan i förtexterna, där manusförfattarna benämns som "de riktiga hjältarna". Och visst är deras repliksnitsigheter som "nu ska jag göra mot dig vad Limp Bizkit gjorde mot musiken" rätt kul.

Det enda som tas en aning på allvar är mötet mellan Wade och den käcka och prostituerade Vanessa. De träffas, klickar och ligger på olika, finurliga sätt tills Wade får ett cancerbesked utan mycket hopp. När Wade får chansen till en alternativ cancerbehandling tar han farväl av Vanessa för att inte betunga hennes liv. För behandlingen, som ger honom superhjältekrafter, vanställer honom på kuppen. Och inte kan väl Vanessa älska honom när han plötsligt ser ut som Ted Danson insmord i lappskojs?

Men frågan som snabbt infinner sig är: Räcker det att ironiskt självmedvetet peka ut genrens klyschor för att göra något nyskapande? Nej, såklart inte. I slutändan, när de dessutom nästan lyckats dränka publiken i penisskämt, framstår de där manusförfattarna mest som självbelåtet fnissiga.

Kanske har rörelsen från den gravallvarlige superhjälten mot den komiske, som skildrats i "Guardians of the galaxy", "Ant-man" och nu "Deadpool", nått sin topp. Gissningsvis bjuds det på mer substans till popcornen senare i vår, när nästa "X-men"-film får premiär.