Nöje Film

Filmrecension: Det moderna projektet

I filmen "Det moderna projektet" samlas en grupp människor för att söka en sanning bortom modernitetens självförverkligande och individualism. Pressbild.
I filmen "Det moderna projektet" samlas en grupp människor för att söka en sanning bortom modernitetens självförverkligande och individualism. Pressbild.

Samtidens jakt på självförverkligande dissekeras i filmen "Det moderna projektet". En sorts Ruben Östlund light där humorn är mer framträdande och kritiken mindre skavande.

Filmkollektivet Ögat har sökt sig bort från det traditionella sättet att göra film på och delar arbetsuppgifterna sinsemellan. "Det moderna projektet", kollektivets första långfilm, är sprungen ur idén om gemensam kraft, men sätter samtidigt densamma under lupp. 

Filmen utspelas på den bohuslänska landsbygden där paret Simon (Jonathan Silén) och Sara (Ylva Olaison) har samlat ihop ett antal sökande individer för att utmana idén om självförverkligandet som drivkraft. Med hjälp av hemmasnickrade övningar i meningslöshet ska gruppen frigöra sig från individualistiskt tänkande och, förhoppningsvis, nå en högre sanning. Exempel: att vandra omkring i timmar med långa käppar höjda i luften på en äng, eller leva i samexistens med namngivna stenar.

Men när gruppmedlemmarna märker att framför allt Simon börjar agera i strid mot det han själv predikar barkar det utför.

"Det moderna projektet", som har utvecklats från novellfilm till denna längre version, får luft under vingarna mycket tack vare vackra miljöer, fint fångade av Kenneth Svedlund Ishiis foto, och en subtil humor som framkallar plötsliga gapskratt när man minst anar det.

Likt en avlägsen kusin till Ruben Östlund petar filmkollektivet i teman som gruppdynamik, maktförhållanden och ledarskap. "Det moderna projektet" ger dock ett trubbigare intryck. Framför allt beror det på att den använder element som berättarröst och tablåliknande naturbilder, vilket skapar distans både till rollfigurerna och till det som utspelas på vita duken.

Möjligen är syftet det motsatta – voice-overn tolkar lite för mycket och för gärna, och rollfigurerna använder sig till och med av en bekännelsekamera som aldrig riktigt tillför något.

Bäst är "Det moderna projektet" i sekvenserna där projektet fallerar, som när en övning i icke-kommunikation urartar i hätsk och barnslig aggressivitet. Gapet mellan idealism och praktik tydliggörs – och det är vansinnigt roligt.

Ögat Film
Ledargestalten Simon (Jonathan Silén) tappar greppet i filmen "Det moderna projektet". Pressbild.