Nöje Film

Filmrecension: Francofonia – Louvren under ockupation

Den franska nationalsymbolen Marianne (Johanna Korthals Altesoch) och Napoleon Bonaparte (Vincent Nemeth) vandrar genom Louvrens korridorer i delar av Aleksandr Sokurovs "Francofonia – Louvren under ockupation". Pressbild.
Den franska nationalsymbolen Marianne (Johanna Korthals Altesoch) och Napoleon Bonaparte (Vincent Nemeth) vandrar genom Louvrens korridorer i delar av Aleksandr Sokurovs "Francofonia – Louvren under ockupation". Pressbild.

Med "Francofonia – Louvren under ockupation" gör den ryske regissören Aleksandr Sokurov en poetisk resa tillbaka till andra världskrigets Paris. Där undersöker han sambandet mellan konst, historia och människa.

Aleksandr Sokurovs mest kända film, "Den ryska arken", gjorde en djupdykning i rysk historia utifrån Eremitaget, det ryska konstmuseum i Sankt Petersburg som grundades av Katarina den stora och huserar några av världens främsta verk. I "Francofonia – Louvren under ockupation" lägger regissören franska Louvren under lupp och ställer sig frågan vad Frankrike – och Europa – skulle vara utan museets alla historiska skatter.

När Sokurov reser tillbaka i tid till tyskarnas ankomst i Paris under andra världskriget, tar det inte lång tid innan bilder av talibanernas bombningar av Buddhastatyerna i Afghanistan i början på 00-talet, eller IS förstörelseturnéer i Syrien och Irak börjar rusa genom mitt huvud. Symbolvärdet i att en krigande makt tar över fiendens konstskatter går inte att blunda för, varken då eller nu.

Sokurov förlorar dock inte hoppet om mänskligheten. En röd tråd i filmen är hur de franska konstskatterna kunde bevaras och delvis hållas kvar i landet trots den tyska ockupationen, tack vare Louvrens konstchef Jacques Jaujard (delar av denna kulturgärning hintas det för övrigt om i George Clooneys "Monuments men", fast då med hjälteglorian på amerikanska huvuden). Detta genidrag hade dock inte kunnat genomföras utan den tyske greven Franz von Wolff-Metternich, utsedd av Hitler att se över de franska konstsamlingarna, men som blundade för Jaujards agerande.

Det är inte publikfriande direkt, men Sokurov är en kulturell gigant av den välvilliga sorten. Hans röst guidar åskådaren med poetisk elegans genom fransk och europeisk historia. Filmen – en sorts blandning av fiktion och dokumentär – kastar oss tillbaka i tiden med hjälp av väl valda arkivklipp, och landar i en slutsats om att nutiden aldrig kommer undan historien. På gott och ont.

Njutafilms
Under Vichyregimen sattes Louvren under tyskt styre, men konstskatterna stannade i Frankrike. Pressbild.