Nöje Film

Filmrecension: Heart of a dog

Lolabelle blir blind och lär sig att spela piano i "Heart of a dog". Pressbild.
Lolabelle blir blind och lär sig att spela piano i "Heart of a dog". Pressbild.

Med musik, text och bild erbjuder multikonstnären Laurie Anderson publiken en meditativ, rolig och sorglig filmupplevelse som fungerar på många nivåer samtidigt. Det handlar om allt som är viktigt – död, liv, kärlek. Och så hundar förstås.

Efter 11 september–attackerna tog Laurie Anderson sin terrier Lolabelle och lämnade New York för en tid i Kalifornien. De gick långa promenader och njöt av den blå himlen och den skinande solen. Tills Lolabelle insåg att hökar cirkulerade ovanför henne och att de utgjorde ett hot mot hennes lilla hundkropp.

Med sin säregna associationsförmåga kopplar så Laurie Anderson ihop hökar med terrorister. Det kan tyckas långsökt. Spaltar man upp alla delar för sig i den här mycket personliga essäfilmen låter det också som en svår mix: Barndomsminnen, politiska instick om övervakningssamhället, buddistiska läror, citat av Kierkegaard, en älskad hund som blir blind och får lära sig att spela piano. Men allt hänger ihop och knyts samman, inte minst av Laurie Andersons varma, mjuka berättarröst.

"Heart of a dog" handlar om historier. Hur man berättar dem, hur de formar ens liv. Laurie Anderson brottas med orden och alla som någonsin har försökt sig på skrivande vet precis hur svårt det kan vara att beskriva en händelse eller känsla med exakt rätt ord. En anekdot från barndomens sjukhusvistelse, som hon har berättat massor av gånger, tar plötsligt en ny riktning när andra ord dyker upp i minnet.

Döden känns allestädes närvarande i "Heart of a dog" – inte minst eftersom Laurie Andersons bortgångne make Lou Reed dyker upp i "rollen" som läkare i en scen. Hans låt "Turning time around" avslutar filmen, som också är dedicerad till honom. Filmen har en underbart drömsk ton, och precis som i en dröm framstår vissa saker som knivskarpa och andra mer diffusa. Här finns ett visst mått av existentiellt mummel, ibland känns det som att man lyssnar på en meditationsinstruktion anförd av buddistiska munkar. Personligen tycker jag att det är njutbart men personer med överkänslighet för flummeri är härmed varnade.

Nonstop entertainment
Laurie Anderson och hennes hund Lolabelle har en film ihop. "Heart of a dog" är en mycket personlig och drömsk betraktelse över livet och döden. Pressbild.