Nöje Film

Filmrecension: John Hron

David Thorén spelar John Hron i filmen med samma namn. Pressbild.
David Thorén spelar John Hron i filmen med samma namn. Pressbild.

Det har gått mer än 20 år sedan John Hron mördades av nynazister. Nu har 14-åringens fruktansvärda öde blivit film, men trots det angelägna ämnet har den många brister.

Egentligen borde det vara omöjligt att glömma bort hur det var, de där åren i mitten av 90-talet. Kängorna som klapprade mot asfalten när skinnskallarna marscherade. Skräcken för Lasermannen som gäckade polisen. Expressens löpsedel i september 1993 med orden "Kör ut dom!"

Men vi har glömt. Med dagens kostymklädda invandringskritik och den utbredda synen på islam som roten till all terror är det lätt att avfärda 90-talets rasistiska våldsvåg som något som hände för mycket, mycket länge sedan.

Filmaren Jon Pettersson vill skaka liv i minnena, och specifikt påminna oss om det öde som drabbade John Hron – 14-åringen från Bohuslän som misshandlades till döds av nynazister den 17 augusti 1995. I centrum placerar han Hrons civilkurage, hur han drog på sig nynazisternas vrede för att han konfronterade en mobbare, och hur han offrade sitt liv för att rädda en kompis.

Det är en svindlande viktig berättelse och Pettersson har inte låtit någon stå i vägen för sin vision. I brist på traditionella finansiärer har han använt sig av gräsrotsinsamlingar och står själv som både manusförfattare, regissör och producent.

Tyvärr brottas filmen med alla problem som sådana hjärteprojekt kan drabbas av. Dialogen är stolpig, skådespeleriet blekt och många av scenerna hade vunnit på att klippas ner till halva längden. I sin ambition att kontrastera dådet med svensk sommaridyll låter regissören klyschorna hagla, från glittrande solnedgångar och flickor i kortkort till naturmys på Bohusklippor till toner av Tomas Ledin.

Taffligheten lyckas gudskelov inte ta udden av det fruktansvärda som hände. Våldet skildras med en återhållsamhet som snarare framhäver fasan än förtar den, och i de ögonblicken finns en rå nerv som saknas i resten av filmen. För den lämnar mig ändå besviken, i synnerhet för att John Hron inte har fått den kvalitetsfilm som han förtjänar.

Glimmerfilm/Pressbild
Den verklighetsbaserade "John Hron" skildrar mordet på den 14-årige John Hron 1995. Pressbild.