Nöje Film

Filmrecension: Medan vi drömde

Ett grabbgäng i forna DDR fyller nätterna med sprit, techno och nöjeskörning i stulna bilar, i den tyska filmen "Medan vi drömde". Pressbild.
Ett grabbgäng i forna DDR fyller nätterna med sprit, techno och nöjeskörning i stulna bilar, i den tyska filmen "Medan vi drömde". Pressbild.

De fastnade i glipan mellan DDR och det nya Tyskland. I "Medan vi drömde" skildras fem östtyska tonåringars vilda liv efter kommunismens fall. Resultatet är både grabbigt och gripande.

I centrala Berlin finns ett populärt museum om livet i DDR. I en monter står en rad med små lerfigurer – dagisbarn på pottor som ska symbolisera att i DDR-förskolan gick alla på pottan samtidigt. Ingen fick resa sig upp förrän alla hade bajsat. Monterns plakett berättar att kriminologer senare har hittat samband mellan pottpolicyn och den högerextrema våldsvågen på 90-talet.

I Andreas Dresens "Medan vi drömde" får vi möta dessa hårt prövade barn, som tioåringar i det vacklande DDR och som tonåringar i det återförenade Tyskland. När muren faller förvandlas deras fyrkantiga tillvaro med sovjethyllningar och krigsövningar till ett ekande tomrum där allt är tillåtet.

Filmen utspelar sig i Leipzig där fem kompisar följs åt genom de dramatiska åren. Gänget är ett veritabelt pojkband av arketypiska ynglingar: slagskämpen, den snälle jätten, det lilla energiknippet och mjukisen (som ändå får vara med eftersom han är en jävel på att tjuvkoppla bilar). Och så Dani, filmens ciceron som ställer till det för sig när han blir kär i fel flicka.

"Medan vi drömde" är en färgsprakande adrenalinkick till film, där flimriga vinjetter förebådar nöjeskörning i stulna bilar, slagsmål med nynazister och den stora lyckan: technoklubben Eastside som de startar och driver tillsammans.

Den är också påfrestande grabbig. Tjejer skildras genomgående som viljelösa accessoarer, och det vrålas och krossas rutor i parti och minut. Den i gänget som missar ett slagsmål blir djupt besviken, och när en polissiren skär genom natten replikerar Mark (energiknippet) med ett "lyssna, de spelar vår sång".

Bäst är filmen i tillbakablickarna, där vi får möta Dani och hans vänner i kommunismens smeksamma järngrepp. Det är inte svårt att förstå hur skrämmande livet ska te sig när den röda pionjärhalsduken är uppbränd och framtiden ligger utrullad som en matta av oändliga möjligheter.

Peter Hartwig/Tri Art Film
Kompisarna Dani och Rico (Chiron Elias Krase och Tom von Heymann) gör ett försiktigt uppror mot kommunismen genom att bränna upp en pionjärhalsduk. Men snart ska Berlinmuren falla. Pressbild.