Nöje Film

Filmrecension: Mediterranea

Ayiva och vännen Abas (Koudous Seihon och Alassane Sy) försöker anpassa sig till livet i den italienska staden Rosarno, där immigranter arbetar på apelsinodlingar för slavlöner. Pressbild.
Ayiva och vännen Abas (Koudous Seihon och Alassane Sy) försöker anpassa sig till livet i den italienska staden Rosarno, där immigranter arbetar på apelsinodlingar för slavlöner. Pressbild.

Medelhavet har blivit världens farligaste flyktväg. Ändå fortsätter desperata människor att trotsa vågorna. I "Mediterranea" skildras en sådan flykt, men de stora perspektiven uteblir.

Ända sedan premiären av "Mediterranea" på förra årets upplaga av kritikerveckan i Cannes har den beskrivits som årets mest vältajmade film. Mitt under pågående flyktingkris kommer denna historia om två män som tar sig över Medelhavet på en ranglig båt, på jakt efter ett bättre liv i Europa.

Det finns en underliggande cynism i förtjusningen inför regissörens Jonas Carpignanos fantastiska tajming. För även om det dröjde till det katastrofkantade 2015 innan västvärlden fick upp ögonen för Medelhavets båtflyktingar, så är det inget nytt fenomen. Under 2000-talet har mer än en halv miljon desperata människor korsat havet, eller drunknat på vägen.

En av de tursamma är Ayiva, som lämnar Burkina Faso och ger sig ut på en farlig resa med destination Italien. Han balanserar högst upp på överfulla lastbilar, blir attackerad av banditer i öknen och slungas ut ur den ranka gummibåten mitt ute på Medelhavet. Han överlever, men livet i Italien blir en besvikelse, med bistert utanförskap och svartarbete.

Carpignano har inspirerats av händelser fem år tillbaka i tiden, i den italienska staden Rosarno, där immigranter levde i misär och arbetade för slavlöner på stadens frukt- och grönsaksodlingar. De demonstrerade med slagord som "vi är inte djur", innan kravaller utbröt mellan immigranter och lokalbefolkningen.

Med tanke på denna enorma dramatik så är "Mediterranea" en oväntat vardaglig film, utan stora krumbukter. Kanske beror det på huvudpersonen Ayiva, stillsamt och skickligt spelad av Koudous Seihon. Han gör allt för passa in, som att arbeta hårt, inte väcka för mycket uppmärksamhet, lära sig koderna.

Det är fascinerande att betrakta världen med hans ögon, men också frustrerande. I sin vilja att i första hand beskriva Ayivas immigrantresa har Jonas Carpignano helt sonika skippat allt runtomkring. Vi får ingenting veta om Burkina Faso, om bakgrunden till flykten, om det systematiska utnyttjandet av immigranter i Italiens svarta ekonomi – knappt ens något om huvudpersonen själv. Filmen blir en stilla lunk genom ett brinnande Europa.

Edge Entertainment
Varför är burkiska män så sorgsna? säger en annan immigrant till huvudpersonen Ayiva (Koudous Seihon). Men något svar får inte frågan, i filmen "Mediterranea". Pressbild.