Nöje Film

Filmrecension: Pojken och världen

I den brasilianska filmen "Pojken och världen" måste lille Cacu säga adjö till sin pappa, som reser till staden för att finna arbete. Pressbild.
I den brasilianska filmen "Pojken och världen" måste lille Cacu säga adjö till sin pappa, som reser till staden för att finna arbete. Pressbild.

Den Oscarnominerade filmen "Pojken och världen" blandar färgsprakande bilder och pulshöjande musik, i en avskalad berättelse om sorg och saknad. Men när filmen blir övertydlig förlorar den sin magi.

En liten pojke saknar sin pappa och ger sig ut på en resa för att hitta honom. Mer komplicerad än så är inte handlingen i den animerade brasilianska filmen "Pojken och världen". Den saknar dessutom dialog, med undantag för några mumlande replikskiften på nonsensspråk. Men enkelheten är skenbar. Kring den simpla premissen bygger regissören Alê Abreu ett utsökt handritat äventyr med dramatiska tempoväxlingar, hisnande bilder och innerlig musik – från en ensam flöjt till hiphop och samba.

Det börjar med ingenting, ett sandkorn som förvandlas till hypnotiska mönster, innan vi får träffa pojken Cacu. Han bor med sina föräldrar på landet, alldeles intill regnskogen. Där lever han i harmoni med djuren och naturen och sin oändliga fantasi, tills pappan måste resa till staden för att hitta arbete. Cacus saknad är enorm, överallt ser han sin pappa. Till sist bestämmer han sig för att lämna allt för att hitta honom.

Världen som möter Cacu – och publiken – är ett myller av intryck. Han slår följe med en gamling som tar med honom till jobbet som bomullsplockare, där arbetet organiseras i vacker symmetri. Senare hamnar han i en fabrik där bomullen vävs till tyg, och möter en yngling som tar med honom uppför de miljontals trappstegen till en liten lya i den stora staden. Karnevalsfirare, märkliga fordon och en enmansorkester får också plats i denna prilliga pärla, som bjuder på en fin liten twist mot slutet.

Då tappar den tyvärr också en del av sin magi, när glupska skogsmaskiner, soptippar och industrirobotar ska visa på kontrasten mellan den goda landsbygden och den onda staden. Riktigt övertydligt blir det när Abreu bryter den animerade formen och stoppar in verkliga bilder på skogsskövling, fabriker som spyr ut rök och högar med dollarsedlar.

Men här finns ändå mycket att njuta av, för stora och små. Som att musiken från Cacus pappas flöjt förvandlas till guldgula såpbubblor som stiger mot den turkosa himlen.

Njutafilms
"Pojken och världen" är en enkel historia i färgsprakande dräkt, som nominerades till en Oscar för bästa animerade film. Pressbild.