Nöje Film

Filmrecension: Pride and prejudice and zombies

Annabelle (Jess Radomska) smaskar i sig av den äldre generationen i "Pride and prejudice and zombies". Pressbild.
Annabelle (Jess Radomska) smaskar i sig av den äldre generationen i "Pride and prejudice and zombies". Pressbild.

Vad är poängen med att blanda genrer? Den vanskligaste genren av alla – skräckkomedin – når en ny lägstanivå genom att snylta på Jane Austens renommé. Resultatet blir en menlös ripoff som inte tillfredsställer någon, vare sig kostymfilmsälskarna eller skräckfantasterna.

Vem blir glad av det här? Austen-fansen ser en manglad version av sin favoritroman där samhällskommentarer och finslipade dialoger sopats undan till förmån för menlös zombieslakt. Zombie-fansen ser en ospännande historia där zombier pratar (!) och till och med vistas bland de levande. Ingen blir nöjd. Det enda som räddar den här misslyckade genrecocktailen från ett totalt katastrofbetyg är den uppenbara kemin mellan Lily James (Elizabeth Bennet) och Sam Riley (Mr Darcy) som faktiskt får det att gnistra till mellan fånerierna. Men tillfällena är få.

Det ska vara lite skojigt, det förstår man ju. Man tar sig friheten att skämta lite med två av världens mest kända romanfigurer. Men varför? Så roligt är det inte att se damer utföra kampsport i 1800-talskläder för att sedan gå direkt till balen. Antagligen har man sett något slags potential i att förstärka självständigheten i Austens hjältinna genom att låta henne bli en ninja, försvara sig själv och säga att hon hellre förblir ogift än lägger ned sina vapen för någon mans skull. Detta, har man kanske resonerat, ger romanfiguren Elizabeth Bennet mer tyngd och feministisk klang. Men det framträder naturligtvis inte särskilt tydligt när man skalar bort alternativen som fattigdom och konventioner vilket gör original-Lizzie Bennets stoicism så spektakulär. Här är hon bara en kampsportare i bystframhävande empirklänning.

Dessutom har det gjorts betydligt intelligentare försök att föra in Austen i något slags modernt sammanhang eller en oväntad miljö. Som i "Bridget Jones dagbok" och "Clueless" för att ta två exempel. Två moderna filmer som hyllar Austens humor istället för att som här smutsa ned den med grisblod och kalla det skräckkomedi. Det blir ingen glad av. Parodiera kan man väl göra bäst man vill men en korsbefruktning av genrer leder sällan leder till annat än en defekt avkomma. Här är det främsta beviset på den saken.

Jay Maidment
Bella Heathcote och Lily James i bottennappet "Pride and prejudice and zombies". Pressbild.