Kolumner

Finanskriser ger fri sikt

Att göra pengar på pengar har blivit det snabbaste sättet att skaffa sig rikedomar. Den finansiella sektorn har på senare decennier vuxit med lavinfart och före krisen stod den för uppåt 30 procent av de amerikanska företagens vinster.

Det säger något om hur intresset växlat från produktion till själva handhavandet av pengar och alla inser att det i längden inte är hållbart. Ändå är det just denna vinstbringande verksamhet som är kapitalismens själva kärna och varje djup kris för penninghanteringen kastar därför ett blixtljus över hela systemet. 

Kapitalismen har inte alltid funnits. Den har en födelse för sex- sjuhundra år sedan i norra Italien när hanteringen av pengar lyfte från de lokala marknaderna och blev en verksamhet i sig. Bankerna uppstod. De livnärde sig på att låna och låna ut pengar till köpmän och till furstar långt bort. Genom seklerna har sedan detta kapitalismens hjärta flyttat från land till land och från världsdel till världsdel. När de italienska stadsstaterna minskade i betydelse tog holländarna över och Amsterdam blev finanskapitalets centrum.

Den rollen övertogs därefter av London, centrum i det uppåtstigande brittiska imperiet och när USA efter andra världskriget steg ut som ledande världsmakt transplanterades finanskapitalets hjärta om till New York. Förmågan att göra pengar på pengar hänger tätt ihop med förmågan att lägga världen under sig. 

När krisen nu slagit klorna i Wall Street innebär det en kris för den hitintills dominerande världsmakten USA. I förra veckan gick den tyska finansministern ut och menade att USA nu är på väg att förlora sin roll som finansiell stormakt. Det fanns litet skadeglädje i hans kommentarer, en skadeglädje som jag personligen delar. Denna världsmakt har ju kunnat vända halva världen ryggen, kasta sig in i folkrättsstridiga krig och strunta i klimatfrågor - just därför att vilka dyrbara företag den än gett sig in på har övriga världen stått beredd att finansiera vansinnigheterna. USA har inte behövt bry sig om att landet är skuldsatt upp över öronen. 

Hur länge till? Det kan vara så att vi i vår livstid får uppleva hur en världsmakt på ett avgörande sätt sjunker i anseende och inflytande och ersätts med andra: Kapitalismens tyngdpunkt flyttar österut, mot Asien. Det kommer inte att göra systemet bättre; girigheten består. Men vad händer den dag systemets hjärta inte längre har någon plats att flytta till? När det inte längre finns några lågavlönade utkanter där kapital kan investeras?

Då klämtar klockorna och världen byter skepnad och ingen vet till vad. Finanskriser skapar horisonter. 

+ Bokmässan i Göteborg är en karneval för ordet och litteraturen.  

Allianspartierna gör upp om en litet bättre FRA-lag -istället för att riva upp den helt och tänka nytt. 

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset