Nyheter Världen

Fiskeslavar piskas med stingrockor: Ni borde tänka på oss

De här thailändska och burmesiska männen hålls i burar i byn Benjina. Deras ”lön” är lite ris och gryta varje dag. Fisken de drar upp är för dyrbar för att de ska få äta den.
De här thailändska och burmesiska männen hålls i burar i byn Benjina. Deras ”lön” är lite ris och gryta varje dag. Fisken de drar upp är för dyrbar för att de ska få äta den.

Fiskeslavarna bor i burar och piskas med den giftiga svansen från en stingrocka när de vill vila och när de dör av utmattning kastas de till hajarna. Fisken de drar upp kan hamna på din tallrik. ”Våra föräldrar tror vi är döda”, säger en burmesisk tvångsarbetare.

AP Photo/Dita Alangkara
Tun Lin Maung rymde från trålaren där han hölls fången för två år sedan.
AP Photo/Dita Alangkara

Till hamnen på den pyttelilla ön i Indiska oceanen kommer små fiskebåtar och lämnar av sin last. Inte bara av fisk, utan även av tvångsarbetare från Burma och Thailand. 

När ett team från nyhetsbyrån Associated Press besökte byn Benjina i Indonesien bad fiskearbetarna  reportrarna om att rädda deras liv. Här tvingas männen ibland jobba 20-22 timmar per dygn med att fånga fisk. Den lilla fritid de har tillbringas bakom galler i vad som bara kan beskrivas som slaveri. Lönen är antingen ingenting eller nästan ingenting. De har ingen aning om var fisken de fångar ska – bara att den är för värdefull för dem själva att äta.

– Om amerikaner och européer äter den här fisken borde de tänka på oss, säger Hlaing Min, som lyckats rymma från slaveriet. 

Från Indonesien förs fångsterna till enorma anläggningar i Thailand där den tas om hand och bearbetas till allt från bläckfiskringar, sushibitar och crab sticks.

Därifrån försvinner fångsten ut i den fisksoppa som är den globala handeln med fisk- och skaldjursprodukter. Via ett antal mellanhänder har AP kunnat spåra fångsten till leverantörer i Europa och Asien. Bland andra stora matkedjor som Walmart och kattmatsmärket Iams.

Om den hamnar på svenska tallrikar är svårt att veta. Sverige importerade 4 000 ton fisk från Thailand förra året enligt preliminära siffror, men det kan vara mycket mer.

– Teoretiskt sett skulle större kvantiteter kunna komma från Thailand om det går via ett annat EU-land, säger Annelie Rosell på Jordbruksverket till Metro.

Ett steg för att vara mer säker på att din fisk inte fångats av slavar är att hålla koll på märknignen. Sedan i höstas har märkningen MSC som ska garantera hållbart fiske också innehålla krav på drägliga arbetsförhållanden. 

– Om det skulle ingå något som strider mot de reglerna är det samma sak som någon skulle börja fiska på ett icke hållbart bestånd. Då ryker märkningen, säger Linda Sörnäs, talesperson för MSC i Sverige.

I nuläget är det inget som tyder på att det skulle vara någon MSC-certifierad fisk det handlar om. MSC har inga fiskeindustrier i Thailand på sin lista över godkända partner. 

Än så länge har slavfiskarna fått det bättre på ett enda sätt. Tidigare kastades en fiskare som dött till sjöss helt enkelt överbord för att ätas av hajarna. Nu förvaras liket tillsammans med den djupfrysta fisken för att sedan begravas av de andra slavarna när de kommer tillbaka till land. 

– Jag kommer ihåg att jag tänkte när jag grävde att det enda som väntar oss här är döden, säger Phyo, en av de män som lyckats rymma slavhandeln till AP.

LÄS MER: Verklighetens ”12 years a slave”