Teknik Nyheter Toppnyheter

Fler narkosläkare kan rädda miljoner

I egenskap av statssekreterare i Tanzanias hälsodepartement kämpar anestesiläkaren Mpoki Uliubisya för mer resurser till intensivvården. Här på besök på traumaenheten på Karolinska universitetssjukhuset.
I egenskap av statssekreterare i Tanzanias hälsodepartement kämpar anestesiläkaren Mpoki Uliubisya för mer resurser till intensivvården. Här på besök på traumaenheten på Karolinska universitetssjukhuset.

Han är en av 22 narkosläkare – i ett land med 47 miljoner invånare.Nu vill Mpoki Uliubisya sätta ljuset på behovet av intensivvård i Tanzania och andra fattiga länder.

Miljoner människor i låginkomstländer dör varje år av kirurgiskt behandlingsbara tillstånd – långt fler än vad som dukar under av malaria, tbc och hiv tillsammans.

Orsaken är en skriande brist på den allra enklaste intensivvård. Om det inte går att söva människor på ett säkert sätt, går det heller inte operera.

– Det går inte att ha en fungerande kirurgi utan tillförlitlig anestesi. Patienterna dör, säger narkosläkaren Mpoki Uliubisya.

I hans hemland, Tanzania, finns det relativt gott om kirurger, men bara 22 narkosläkare (anestesiologer). Bara på Karolinska universitetssjukhuset finns 187 anestesiologer, och i Sverige som helhet 2 400 anestesiologer på en befolkning på knappt tio miljoner.

Orsaken till denna snedfördelning, säger Mpoki Uliubisya, är att man inte tänkte på behovet när utbildningarna skapades.

– Det var före min tid, men det fanns inte med i planerna helt enkelt när man utbildade kirurgerna, säger Mpoki Uliubisya, som även är statssekreterare i det tanzaniska hälsodepartementet.

Glöms bort

Att behovet av intensivvård "glöms bort" är inte helt ovanligt, inte bara i Tanzania. Även i stora organisationer, som FN, eller i givarländer som Sverige, har behovet av intensivvård negligerats i åratal.

Genom den medicinska organisationen Life Support Foundation har Karolinska universitetssjukhuset i Stockholm sedan flera år ett samarbete med Muhimbili National Hospital, där Mpoki Uliubisya tidigare var verksam. I egenskap av statssekreterare kämpar han nu för att de fem mest nödvändiga specialiteterna ska finnas representerade i landets 26 olika distrikt.

– Vi rekryterar studenterna från respektive region och skriver kontrakt med dem att de måste vara verksamma i regionen när de är klara. Varje omgång tar ett antal år att utbilda – men om tio år hoppas vi ha nått dit, säger Mpoki Uliubisya.

Enkel vård

En vanlig missuppfattning är att intensivvård kräver en massa högteknologi och därför är svårt att förmedla till länder som Tanzania. Så är det inte. Ett bra exempel på det är Torsten Gordh, som introducerade anestesiologin i Sverige 1940.

– Han införde fyra, alla mycket enkla saker. Det var sänkt huvudända, en svalgtub för fria luftvägar, en sug för att suga bort slem och syrgas. Det gjorde att dödligheten vid operationerna här på KS minskade med 40 procent. Många tror att vi anestesiologer bara söver människor, men det kan vem som helst göra. Konsten är att hålla dem vid liv och se till att de vaknar igen, säger Henrik Jörnvall, anestesiolog och överläkare på Karolinska universitetssjukhuset.

Henrik Montgomery/TT
Behovet av intensivvård negligeras ofta, vilket gör att miljoner människor dör varje år av kirurgiskt behandlingsbara tillstånd.
Henrik Montgomery/TT
Anestesiläkaren Henrik Jörnvall, överläkare på Karolinska universitetssjukhuset, tycker att mer de stora organisationerna, som FN, bör satsa mer resurser på enkel intensivvård i låginkomstländer.