Metro Debatt

Flyktingar är människor – inte kriminella parasiter

Migration är en del av människans ursprung. I en tid när flyktingarna blir allt fler, samtidigt som de möts av hat och hot, är det viktigt att komma ihåg vår historia. Den är en vägvisare in i framtiden, skriver Susanne Delastacia, journalist och programledare.

”Vi är översköljda, nästan dränkta av en enorm flodvåg av europeiskt slödder. Invandrarna är tiggare, brottslingar, fattiga och andra oönskade element från främmande civilisationer. Vårt land är en ingen filantropisk institution för världens alla moraliskt lågtstående människor. Ju förr vi stänger dörren desto bättre.”

Citatet är hämtat från en ledare i New York Herald i slutet av 1800-talet. Tongångarna liknar den senaste tidens attacker mot redan utsatta människor som i stor skala nu söker den mest grundläggande formen av skydd och räddning. Men det handlar inte om romer, syrier eller tiggare. Det handlar om oss. Om oss svenskar.

Utan att tveka beskriver tidningen bland andra svenskar som ”slödder”, ”oönskade” och ”moraliskt lågtstående”. För att vi lämnade ett hårt liv i Sverige och drömde om en bättre tillvaro, i detta fall i USA, men även i Sydamerika.

När Slovakien nu ägnar sig åt selektering och endast kan tänka sig att ta emot kristna flyktingar är det lätt att jämföra med det utanförskap som Ola Larsmo skildrade i en DN-artikel om kåkstaden Swede Hollow i St. Paul i Minnesota i slutet av 1800-talet. Vi, svenskarna, beskrevs som korkade, illaluktande och omöjliga att prata med.

Då stod vi längst ner på samhällsstegen, levde i fallfärdiga skjul i stadens värsta slumområde och beskrevs som stinkande djur som befarades kunna sprida smittsamma sjukdomar.

Bara för några dagar sedan visade människans avart återigen sitt fula tryne. Det hade tyvärr kunnat inträffa var som helst, men den här gången var det i den lilla tyska staden Heidenau. Redan utmattade och förtvivlade flyktingar möttes av en pöbel som kastade stenar och flaskor mot dem.

Hur är det egentligen med föreställningen om människors lika värde? Är det bara en sliten klyscha? Är det lathet och okunskap som lockar oss att se på flyktingar och migranter som parasiter och kriminella? Trots chockade politiker och oroade medborgare är det här inget nytt. Historien har som bekant en förmåga att upprepa sig.

I juni konstaterade FN:s flyktingkommissionär Antonio Guterres att ”omfattningen på flyktingströmmarna liksom behovet av hjälp inte liknar någonting vi sett tidigare”. I hela världen är över 60 miljoner på flykt.

I en sådan situation är det skrämmande lätt att ignorera att migranter, flyktingar och asylsökande, oavsett vad vi kallar dem, omfattas av mänskliga rättigheter som måste upprätthållas och respekteras oavsett var personerna befinner sig.

Enligt FN:s flyktingorgan UNHCR har få kriser i världen lösts, och flertalet av dem lär fortsätta leda till stora flyktingströmmar. Hot och hat kan inte få detta faktum att försvinna. Trots att framför allt Tyskland och Sverige tar emot störst antal asylsökande i Europa, finns 25 procent av världens alla flyktingar i länder som klassas som jordens fattigaste.

Vi och ”dom” har både då och nu vågat allt för ett drägligare liv. Många har dukat under på vägen. Men några har också skapat avtryck. Den 9 oktober varje år infaller Leif Erikson-dagen i USA, instiftad av Barack Obama 2009. I sin proklamation skriver han, drygt hundra år efter ledaren i New York Herald: ”Amerikaner av nordisk härkomst har i oändlig omfattning bidragit till vårt lands framgångar. Deras kulturella prestationer har berikat landets mångfald”.

Migration, oavsett orsak, är en del av människans ursprung och historia. Det är djupt beklagligt att vi blundar för det som förenar oss, solidaritet, detta numera utskällda ord. Historien är en vägvisare in i den framtid vi väljer att skapa.

Susanne Delastacia

Journalist och programledare