Metro Debatt

Flyktingarna behöver jobb och bostäder – vi fixar det

Svenskarna har visat att de vill välkomna människor på flykt. Nu behövs jobb, bostäder och skolplatser – samma utmaningar som politiker brottats med i alla tider. Det har vi fixat förut, och vi kommer att fixa det igen, skriver juristen Viktor Banke.

När den svenska befolkningen nu visat vad det innebär att vara en humanitär stormakt, och när politikerna nu tycks följa, är det dags att diskutera hur vi bäst bereder medmänniskor på flykt ett humant mottagande. Vi behöver en diskussion utan alarmism.

Inte sedan nittiotalets Balkankrig har motsvarande antal flyktingar sökt skydd i Sverige. Migrationsverket är pressat, men hanterar situationen väl. Myndigheten kan dock inte trolla med knäna. Väntetiden för den asylsökande är inhuman. Liv blir hållna på halster, framtider satta på undantag. Myndigheten präglas av en känsla av tillräckligt bra, medarbetare är stressade. Det finns bara en sak som kan göra väntetiderna, arbetsmiljön och mottagandet mer humant: pengar.

En underlättande faktor för människor som går och väntar är sysselsättning. Men huvudregeln är att den sökande inte får arbeta utan tillstånd. Undantag från skyldigheten att ha tillstånd meddelas vanligtvis den som kan lämna in godtagbara identitetshandlingar. Vilket många på flykt av naturliga skäl inte kan. Identitetshandlingar från stora asylländer som Afghanistan och Somalia godtas inte. Resultatet blir att många som vill arbeta inte får. Den långa tiden i väntan på beslut präglas istället av oro och rastlöshet, av isolation. Situationen försvårar språkinlärning, gemenskap och integration. Här krävs en förändring.

Kommunerna då? Det är inte fullt för att vissa tar emot många människor. Tittar man på de avtal om mottagande av flyktingar som kommuner sluter med staten, är skillnaderna stora. Lilla Lessebo (8 229 invånare) tog emot 307 flyktingar under 2014. Kungsbacka (78 123 invånare) tog endast emot 54 flyktingar under samma tid. Falun (56 906 invånare) tog bara emot 138 flyktingar, medan jämnstora och näraliggande Borlänge (50 595 invånare) tog emot hela 421. Skillnaderna i benägenhet att sluta avtal förklaras inte heller av att människor väljer att söka sig mer till vissa kommuner.

Det är naturligtvis orimligt att landet har internationella förpliktelser som kommunerna kan välja att äventyra. En jämnare fördelning skulle göra det lättare att kunna erbjuda ett värdigt och humant mottagande. Människor behöver dock boende. Syriska inbördeskriget har rasat sedan 2011 och det ökade antalet flyktingar har varit väntat ett tag. Det är förvånande när kommunala representanter låter förvånade över situationen.

Men även om det råder brist på bostäder uppger 27 av landets kommuner i Boverkets enkät 2015 att de har problem med överskott av bostäder. Stora delar av Sverige lider av avfolkning. Det är med andra ord inte nödvändigtvis så mycket en fråga om bostadsbrist som en fråga om försörjning, sysselsättning och skola, där bostäderna finns.

Jobb då? Enligt EU:s statistikorgan Eurostat är sysselsättningsgraden för utrikes födda i Sverige högre än snittet för utrikes födda i hela unionen. Det kvarstår dock att lösa de stora skillnaderna mellan utrikes och inrikes födda.

Den som tittar nyktert på saken ser att Sverige klarar sig, om än med vissa utmaningar. Samma utmaningar som politiker i alla tider behövt besvara.

Folk behöver någonstans att bo, någonstans att arbeta och någonstans att gå i skola. Någonting att tro på.

Det har vi fixat förr och kommer att fixa nu.

Viktor Banke

Asylrättsjurist