Metro Debatt

Forskaren: Ni saknar kunskaper för att bedöma djurens bästa

TT

REPLIK: Bäste Daniel Rolke! Jag läste din artikel (Metro 24/4) med stort intresse. Som en sann djurälskare konstaterar jag med stor glädje att försöksdjuren uppmärksammas med en egen dag. De verkligen förtjänar att bli uppmärksammade, för de är forskningens riktiga hjältar. Du har rätt, i vissa situationer lider dem och därför förtjänar dem vår yttersta respekt. Men jag är utbildad som forskare och sysslat under hela mitt liv med laboratoriedjur och djurförsök och av det som jag läser i din artikel avslöjar stora brister i dina kunskaper vad gäller djurförsöken.

Djurförsök görs inte för att nå framsteg i forskningen utan för att kontinuerligt kunna förbättra människornas hälsa – och för den delen även djurens. Det finns etiska kommittéer i hela landet som bedömer om nyttan med försöken överväger djurens lidande. Inget djurförsök får utföras utan etiska kommittéernas godkännande. I dessa kommittéer är även djurrättsorganisationer representerade. Vid varje universitet och forskningsinstitut finns det även etiska kommittéer som ger råd till forskarna om de mest optimala metoderna som kan användas för att minska försöksdjurens lidande. Ingenting görs med försöksdjuren utan allmän insyn och godkännande. I varje etisk ansökan måste man som forskare visa vad man gör för att minska djurens lidande under experimenten, vilken smärtlindring man ger. Beslut tas i nämnderna om hur länge får försöket fortsätta att inte låta försöksdjuren att lida i onödan.

Alla forskare strävar efter att kunna ersätta djurförsöken i alla situationer där det är möjligt – inte minst för att djurförsök är den dyraste delen av forskningen. Du har rätt: en stor del av forskningen sker på mänskliga celler utan utnyttjande av djur. Men i organismen finns det otaliga typer av celler – vi har inte ens hunnit lära oss om alla – hur vet vi vad är påverkan på alla andra? Testar man en hypotes på mänskliga celler har man fortfarande ingen aning vad påverkan kommer att vara på hela organismen. I stort sett all medicinsk behandling som utvecklats, och kommer i framtiden att utvecklas, kräver i något stadium användning av levande djur i försök. Fundera du lite på om du skulle vilja låta din dotter, syster, bror, flickvän, mamma eller pappa behandlas med någonting som endast var testad på celler?!

En aspekt till: jag upprepar att jag har stor respekt för er iver att göra det bästa för laboratoriedjuren – det har vi forskare också, det är någonting som är viktigt och kontinuerligt arbete behövs inom detta område. Men ibland saknar ni kunskaper som krävs för att bedöma vad djurens bästa är – ni kräver till exempel att fler försöksdjur ska användas för att minska lidandet för det enstaka djuret, även i experiment där djuren inte utsätts för särskilt lidande. Att antalet djur som dödas dagligen går upp till 2800 i Sverige beror även på era representanters krav i etiska nämnderna. Att till exempel inte låta det enskilda djuret uppnå en särskild storlek av tumör kräver att ett mångdubbelt antal försöksdjur måste användas för samma ändamål. Ni ville så väl också när ni släppte ut försökskaniner som sedan blev påkörda av bilar eller avlivade på ett mycket grymmare sätt – inte genom att låta dem somna in, som det görs i laboratorier.

Bakom låsta dörrar görs dessa, för människans framtida hälsa så viktiga försök för att ni – till skillnad från forskarna – använder er inte alltid av helt fridfulla metoder att arbeta för djurens bästa. Därför vill jag inte heller skriva under mina rader med mitt eget namn, utan med:

En forskare som använder laboratoriedjur samt respekterar dem och bryr sig om deras bästa