Metro Debatt

Fotbollsdomaren: Jag kliver inte in på ditt kontor och skriker könsord

Amelia Mauritzon, 21 år, är fotbollsdomare.
Amelia Mauritzon, 21 år, är fotbollsdomare.

Som fotbollsdomare blir du van vid klagomål och påhopp. Men vi fortsätter döma för att vi älskar sporten, spelet och känslorna. Tänk på det nästa gång ni kliver in på domarens kontor och skriker hur dålig domaren är, skriver Amelia Mauritzon, 21 år.

De allra flesta börjar döma någon gång i tidiga tonåren. Oftast börjar det med att man dömer ungdomslag, ibland helt själv. Att döma en ungdomsmatch när man själv är så ung är ett större uppdrag än vad andra kanske tror. Domaren har stor press på sig själv att allt ska bli rätt. Men oftast är pressen från lagen, ledaren och publiken ännu större.

Jämför din dag som fotbollsdomare med en dag på kontoret. Varje misstag du gör kommenteras högljutt, dina kollegor gestikulerar med armarna och pekar åt ditt håll, i värsta fall får du en svordom eller ett könsord utspottat mot dig.

►LÄS MER: Snälla chefer får mer effektiva anställda

Ju yngre lag man dömer desto mer skit får man från föräldrar och ledare som verkar ha någon sorts egen tävling om vems barn som är bäst. De ropar och undrar om inte domaren är blind. Skulle just deras barn göra illa sig kan man efter matchen få höra att man är helt dum i huvudet. Ledaren för barnen kastar sitt anteckningsblock i marken och sparkar iväg en flaska när motståndarna tilldöms en straff. Hur ska den unga domaren som hade kunnat vara tränarens eget barn kunna samla mod till sig att göra något åt det?

När barnen du dömt blivit tonåringar så har tränaren lugnat ner sig lite, i bästa fall. Men nu spelar de på större plan, fler regler har tillämpats men det har inte riktigt alla hängt med på. Speciellt inte publiken, som gormar och undrar vad en offside är och varför domaren blåser för saker den aldrig blåst för tidigare.

Spelarna är värst under den här perioden, de är tonåringar och har mycket hormoner i kroppen. Det finns ingen hejd för deras svordomar. Kanske dömer du killarna från skolan som helt glömt bort att ni är lika gamla och att du lär dig att döma på samma sätt som de tränar på att bli bättre spelare. Din enda tröst emot glåporden är ditt röda kort, om du vid det här laget har blivit så rutinerad att du vågar dra det.

Med gråten i halsen blåser domaren i pipan, blåser hårt, säkert i tio sekunder. Att prata skulle inte gå, då spricker rösten. En lång aggressiv signal och ett rött kort blir skölden för att skydda sig mot hårda ord som kanske sätter sig djupare än vad andra kan tro.

Det är ett mirakel att domaren som började så bräcklig och skör tar sig igenom ungdomsåren och avancerar till seniorfotboll. Man kunde hoppas att det värsta var över. Du fascineras över dina nya domarkollegor och äntligen är ni tre, en i mitten och två på varsin linje. Nu är spelarna vuxna och de tror att de kan allt. De tolererar vanligen inte en enda miss från din sida och skulle du ändå göra ett fel så kommer du att få höra det.

►LÄS MER: Jesper blev mobbad som barn – när han vill hjälpa andra får han hat igen

Nu har du som domare blivit van. Du har dömt i flera år och sväljer alla klagomål och påhopp. Du är van att likt en rustning skydda din själ med pipan och de två korten. Men när ska domare någonsin behandlas med den respekt som de förtjänar?

I alla väder och genom alla år finns domarna där. Det spelare, ledare och föräldrar inte fattar är att vi gör det för att vi älskar sporten, spelet, känslorna och atmosfären. Ja, vi tycker till och med att det är kul att se er spela, att träffa er och se er vinna och förlora. Vi följer er från bästa plats varje vecka.

Tänk på det nästa gång ni kliver in på domarens kontor – den gröna planen – och protesterar över hur dålig domaren är.

Amelia Mauritzon, 21 år

Fotbollsdomare

Mer om Debatt