Nöje

Från Silvana Imam till Carnegie Hall

Jacob Mühlrad har komponerat stycket "Pan" för cellisten Antonio Hallonsten. Stycket låter som om det spelas på en panflöjt. Pressbild.
Jacob Mühlrad har komponerat stycket "Pan" för cellisten Antonio Hallonsten. Stycket låter som om det spelas på en panflöjt. Pressbild.

Han började spela piano först som 15-åring och lärde sig inte noter förrän vid 19 års ålder. Som 25-åring komponerar Jacob Mühlrad både till Silvana Imam och för Carnegie Hall i New York. Där uppförs nu hans verk "Pan".

Den 28 juni spelar den svenske solocellisten Antonio Hallongren Jacob Mühlrads helt nyskrivna stycke i Carnegie Hall. Repetitionerna har skett nattetid via Skype. Innan Hallongren flyttade till New York för att ta sin masterexamen vid Juilliard School hade de ett lyckosamt projekt tillsammans i reaktorhallen vid KTH i Stockholm, och på den vägen är det.

– Han hörde av sig för ett halvår sedan och ville beställa en komposition, berättar Jacob Mühlrad.

Ofattbart snabb

Jacob Mühlrads musikaliska karriär är ofattbart snabb men också bred. Samtidigt som han har studerat västerländsk konstmusik på Musikhögskolan i Stockholm har han lyssnat på mängder av hiphop och även börjat arbeta tillsammans med det svenska hiphopkollektivet RMH. En av hans körkompositioner inleder Silvana Imams debutalbum som kom tidigare i år.

– Jag tycker om det meditativa i hiphop, säger Jacob Mühlrad som själv ser musikaliska samband.

Med rösten illustrerar han det rytmmässiga släktskapet mellan hiphopens rytmer och mellanspelet, den så kallade fortspinningen, i Bachs fugor, den musik som ursprungligen väckte hans musikaliska intresse.

Bredda konstmusiken

I bakhuvudet finns en ambition att på sikt bredda konstmusiken och få den att nå en större publik än de redan frälsta.

– Jag tror många skulle bli positivt överraskade, säger Jakob Mühlrad som redan varit med om en smärre publikrusning.

Inför hans uruppförande i Berwaldhallen i vintras ringde biljettkontoret upp och undrade vad han hade gjort. 450 biljetter såldes på bara några timmar.

I "Pan" finns dock inget hiphopspår. Där har Jacob Mühlrad i stället inspirerats av guden Pan och försökt få cellon att låta som en panflöjt. Den som bara lyssnar till stycket kan knappt höra skillnad.

– Vi har gjort roliga experiment och använder en speciell spelteknik, berättar han.

Första gången hos pianoläraren sade han att han ville lära sig Bachs Toccata och Fuga i D-moll – läraren skrattade, och tvingade honom att börja med ett enklare stycke, vilket han gjorde, på gehör, medan hon var ute i köket. Då var han 15.

Utan tvivel

Även om han utan tvivel hade extremt goda förutsättningar från början har vägen till musiken inte varit helt enkel. Jacob Mühlrad är dyslektiker, och att lära sig noter var långt svårare än att lära sig läsa men samtidigt helt avgörande för hans framtid som tonsättare.

– Läsning är horisontellt, medan musik är både horisontellt och vertikalt – samtidigt, förklarade han.

Vad gjorde du innan du upptäckte musiken?

– Innan var jag religiös, väldigt religiös kan man säga. Som 12–13-åring hade jag lockar vid tinningen och ville bli rabbin. Men så en dag började jag av en slump spela synt. Det fanns en korrelation med puberteten.

I sommar kommer hans musik att spelas på Gotland Chamber Festival.

Erik Nylander/TT
Silvana Imam. Arkivbild.