Nöje Krog Krog-Skåne

"Fregatten har en ingången, svårflörtad charm"

Fregatten
Föreningsgatan, Malmö

Betyg
3

Hade någon betalt 300 kronor för en trist lunch på Den gyldene freden om det inte var för litteraturhistorien som osar från golvspringorna? Hade U Kalicha i Prag ens funnits kvar om krogen inte beskrivits i "Den tappre soldaten Svejk"? Vem hade brytt sig om Elaine's, under 50 år ett favorittillhåll för Manhattans kulturelit, om stället inte omskrivits av George Plimpton och Woody Allen? Alla var hur som helst eniga om att maten var fruktansvärd.

För någon månad sedan upphetsades många skånska kulturmän sedan de upptäckt att ett kvartershak vid Värnhemstorget nämndes i en textrad på Joakim Thåströms nya skiva.
Om sången har verkshöjd nog att skriva in Fregatten i guideböckerna får andra avgöra. Jag har inte betalt för att bedöma musik.


Omnämnandet tycks dock redan ha gjort vissa avtryck. Vid halv nio förra torsdagen flinade i alla fall två ölsörplande ynglingar glatt över att ha upptäckt en gemensam nämnare med den framgångsrike sångaren.


Annars präglas sorlet mest av stammisar i kulturarbetarkläder. Förmodligen lockas de till lika delar av den billiga flaskölen, direktimporterad från Polen, som av den spektakulärt nautiska inredningen. Lokalen är så överbelamrad av livbojar, lanternor och länspumpar att det känns som att besöka ett marint museum.
Det behöver knappast nämnas att folk inte kommer hit för att avnjuta gastronomiskt finlir. Fregatten är ett ölhak. Med det sagt är maten, som bär prägel av krögarens polska ursprung, över förväntan. För 69 kronor har jag fått betydligt sämre rätter än de svamp- och surkålsfyllda pierogiknytena med smörstekt lök. Behaglig och bastant barmat. "Kaptenssteken" – en bankad ryggbiff som gömts under ett berg brynt lök och ett stekt ägg – är en brutalare anrättning. Som ohackad pyttipanna. Köttet är ganska mört, men klyftpotatisarna mjöliga och rödvinsskyn salt som Nordsjön.


Även om maten i sig inte är skäl nog för ett besök finns det något härligt i den svårbegripliga mixen av utstuderat museal kitsch och råbarkad oförställdhet. Ett exempel:
Innan jag lämnar krogen fastnar min blick på väggen ovanför baren. Där, på hedersplats, ovanför alla fisknät och inoljade trossar tronar en hockeyklubba med en autograf på bladet. Jag frågar krögaren Tadeusz Stefaniak vem som signerat den.


Han rycker på axlarna: "Ingen aning. Jag tror det är ett falsifikat."
Med 22 år på nacken har Fregatten en ingången, svårflörtad charm, värd en sång eller två.