Teknik Nyheter Världen

"Gökunge" skakar brittiska adeln

Ett bråk mellan två sysslingar kan få långtgående konsekvenser för den brittiska aristokratin. Frågan är vem som – egentligen – har rätt till en titel.

Den snåriga historien börjar 1683, då kung Karl II förlänade Robert Pringle samt de förstfödda manliga ättlingarna till honom rätt att kalla sig "baron av Stichill".

Under seklernas lopp hann det bli tio sådana baroner innan den hittills siste, sir Steuart Pringle, gjorde ett avgörande misstag. När släktingen Murray Pringle hörde av sig om ett släktprojekt donerade baronen lite av sitt dna strax innan han dog för två år sedan.

Illegitim son

Något släktträd blev det aldrig. Däremot en välgrundad misstanke om att blodsbandet brutits, i så fall när Norman Pringle, den 8:e baronen, i början av förra seklet lät en illegitim son med samma förnamn ärva barontiteln. Om allt hade gått rätt till väga skulle titeln kanske ha gått till den näst äldste sonen, Ronald.

Om misstankarna visar sig stämma skulle det göra Ronalds son, revisorn Murray Pringle, till baron nummer elva i ordningen, i stället för sysslingen Simon Pringle.

Tvisten har nu nått högsta instans, specialdomstolen Privy Council. På begäran av drottningen själv ska landets sju främsta jurister, normalt arbetande för Högsta domstolen, se över ärendet.

– Det kan visa sig att det finns en gök i boet, säger David Neuberger, ordförande i Högsta domstolen, till The Telegraph.

Oroade fadern

En fråga är om, och i så fall hur, bevis i form av dna ska värderas i dylika ärenden.

Risken finns, befarar många, att Murray Pringle vinner och att domen blir prejudicerande, vilket kan få fler "gökungar" att dyka upp och ställa till oreda i de adliga brittiska släktleden.

Simon Pringle säger sig mest vilja ha det avklarat.

– Det oroade min far fram till hans död 2013, och min mor, som dog ett år tidigare, att detta inte löstes under deras livstid, säger han till heraldscotland.com.