Kolumner Hillevi Wahl

Glöm inte våra egna flyktingar – barnen som flyr från sina hem

Jag har öppnat mitt hem för en kille som har varit hemlös i flera decennier. Han heter Pekka och har varit lite av en farsa för barnen på gatan. ”Min största uppgift har varit att se till att de har säkra platser att sova på och att de håller sig borta från Plattan och andra ställen där det är lätt att de dras ned i drogträsket.”

► LÄS MER: Hillevi Wahl: "Skärp er, skilsmässoföräldrar"

Vi pratar lite om de unga på gatan. Om vad de skulle behöva. Vilka de är. De är som vilka barn som helst, som inte har ett hem att komma hem till. Sådär som många av oss har haft det, vi som aldrig syntes i statistiken, men som under perioder i våra unga liv inte kunde gå hem. I en studie läser jag att hela 11 procent av svenska ungdomar uppgett att de rymt hemifrån eller kastats ut från sina hem.

Som 14-årige Jesper i Stadsmissionens rapport om den ökande hemlösheten bland unga: När Jesper kommer hem är han blåfrusen och förkyld och sover i två dygn. Möblerna har pappan slagit sönder. Hans mamma frågar var han har varit, hon gråter och kramas och köper en dubbelpizza till honom. I skolan kallas han Fetto eller Miffo. ”Ditt jävla missfoster, kommer du hit igen. Jag trodde du hade dött så vi skulle slippa se dig.” Det är hälsningsfrasen han möts av varje dag.

Jesper har varit mobbad så länge han kan minnas. Ingen är särskilt intresserad av att hjälpa honom, ingen ser honom, ingen gillar honom. Och han fattar varför. Han är inte bra på någonting. Han är på flykt från våldet och de hårda orden, och vandrar planlöst omkring i Stockholm. Han hamnar i en hemlig värld, där de andra finns. De som också är på flykt. Han tycker att det luktar gott om de fuktiga bergsväggarna i tunnlarna. Det känns heligt på något sätt. De sprayfärgar väggarna. Det blir bra.

De andra tycker att Jesper är fett grym. De är schyssta. Han bestämmer sig för att aldrig mer gå hem. ”Det där är ett ökande problem”, säger Pekka. ”Jag har sett rätt mycket under mina 27 år på gatan. Tjejer och killar som är så unga som 12 år. Det finns många som är i gränslandet mellan barn och vuxna. Ingen verkar ha ansvar för dem. Föräldrarna funkar inte. Och myndigheterna struntar i dem. Jag har sett många gå under och mitt hjärta blöder för varje barn och ungdom vi förlorar.”

► LÄS MER: Hillevi Wahl: "Rödbetsjuice – bland det äckligaste som finns"

När vi nu mobiliserar hela Sverige för att klara den rådande flyktingsituationen, kan vi inte inkludera våra egna flyktingar då, barnen som flyr från sina hem? Tänk om folk gick ner i tunnlarna med skyltar där det står: ”Välkommen upp i ljuset och in i värmen!” Det vore rätt häftigt. Faktiskt. 

+ Bravo! Kvällstidningarnas nyhetsrapportering under Parisattackerna var outstanding. En stor eloge.

- Skärpning! Vad sysslade SVT med? Ska de inte vara nyhetsledande i händelse av terror eller kris?