Kolumner Göran Greider

Gud finns där vi är solidariska

Religiositet är något annat än kyrkor, moskéer och synagogor. Finns det en gud så finns denna gud där vi är solidariska mot andra människor och mot den biosfär vi ingår i, skriver Göran Greider.
Religiositet är något annat än kyrkor, moskéer och synagogor. Finns det en gud så finns denna gud där vi är solidariska mot andra människor och mot den biosfär vi ingår i, skriver Göran Greider.

Själv går jag sällan i kyrkan, jag är socialist, jag önskar mig ett sekulariserat samhälle och jag ser det som livsfarligt att blanda samman politik och religion. Ändå brukar jag ibland kalla mig själv troende. Jag gillar att läsa Bibeln, Koranen och berättelser om Buddha, skriver Göran Greider.

Påven besöker Sverige och luften viner av religion i ett land som ofta betraktas som ett av de mest sekulariserade i världen. Men finns det en Gud, så tror jag inte att denna Gud har mycket med de olika religionerna att göra. Ja, finns det en Gud som besitter alla de goda egenskaper som ett sådant väsen oftast förknippas med, ja då tror jag att denna Gud är väldigt nöjd med den sekularisering som ägt rum det senaste seklet i ett land som Sverige.

Sekularisering betyder ju inte att människor i allmänhet blir mindre religiösa, utan bara att kyrkans, moskéns eller synagogans makt över människors liv minskar. Jag menar att sekulariseringen kan frigöra en mycket mer progressiv religiositet, som inte är bunden till urgamla institutioner som alltid släpar med sig lika urgamla fördomar. Katolska kyrkan är emot fri abort och preventivmedel. Kvinnor kan inte bli präster. Homosexualitet är en synd. Och så vidare.

►LÄS MER: Göran Greider: Vi blundar för att Sverige är en av världens främsta vapenexportörer

I länder där religionens makt minskat, där har framförallt kvinnor befriats. Det går inte att komma ifrån att de heliga texter som alla de stora religionerna håller sig med i grunden är djupt patriarkala. Att det är så beror naturligtvis på att dessa heliga texter är urgamla och kom till i samhällen där männens makt var oinskränkt.

Själv går jag sällan i kyrkan, jag är socialist, jag önskar mig ett sekulariserat samhälle och jag ser det som livsfarligt att blanda samman politik och religion. Ändå brukar jag ibland kalla mig själv troende. Jag gillar att läsa Bibeln, Koranen och berättelser om Buddha. Jag tycker mig se att det i alla de stora religionerna finns ett grundläggande budskap, avläsbart tvärs igenom allt det tidsbundet reaktionära i dessa texter, som helt enkelt säger detta enkla och detta svåra: Bry dig om dina medmänniskor! För mig är religionernas innersta kärna, bortom heliga texter och religiösa organisationer, en föreställning om gemenskap och solidaritet. Och det är den kärnan som alltid måste plockas fram av de progressiva människorna. Det är just det som påven Franciskus ofta har gjort, när han talat om flyktingar eller klimatkrisen. Genom honom talar både det mest reaktionära och det mest progressiva.

►LÄS MER: Göran Greider: Bob Dylan är Amerikas store oamerikanske poet

I vår tid har religionerna ett annat viktigt budskap vid sidan av den där solidaritetstanken, nämligen att människan är – liten. Vi är invävda i sammanhang som vi måste ta hänsyn till för att inte riva sönder dessa sammanhang. Vi är inte världens herrar. Tar vi inte ömsint hand om denna planet och lyder ekologins lagar så hamnar vi i onåd hos hela skapelsen.

Religiositet är något annat än kyrkor, moskéer och synagogor. Finns det en gud så finns denna gud där vi är solidariska mot andra människor och mot den biosfär vi ingår i.

+ Ingenting är vackrare än höstens brinnande lövträd. Lönnarna bär en olympisk fackla genom hösten.

- Den amerikanska presidentvalskampanjen kränker varje idé om en civiliserad politisk debatt. USA är pinsamt.

Mer om Kolumn