Nyheter Sverige

Guide: Så tar du bilder som är normbrytande

Att tillhöra normen i samhället innebär att kunna se sig omkring och utan några som helst problem hitta människor att identifiera sig med – i filmer, tidningar, tv-soffor och möbelkataloger.
Att tillhöra normen i samhället innebär att kunna se sig omkring och utan några som helst problem hitta människor att identifiera sig med – i filmer, tidningar, tv-soffor och möbelkataloger.

I vår vardag möter vi tusentals bilder – i busskuren, morgontidningen och surfplattan. Många av dem bär på ett budskap om hur vi ska vara, se ut och bete oss. För att bryta invanda föreställningar ger fotografen Tomas Gunnarsson sina bästa tips på hur du ska tänka när du fotar nästa gång.

Tomas Gunnarsson, Genusfotografen

Så här kan väl inte en kvinna ha skildrats på ett tidningsomslag? Jo, googla på ABF oc Katrine Kielos så ser du en respekterad författare och politisk skribent som ligger på golvet i en fotostudio med drömsk blick och djup urringing på en bädd av texter hon producerat. På bild: Johan Adolfsson, kommunikationschef i Gävle kommun. 

Tomas Gunnarsson, Genusfotografen

Ofta reflekterar den som tillhör normen inte över att den gör det, och är omedveten om att delar av befolkningen inte kan känna igen sig på samma sätt. 

Fotografen och genusvetaren Tomas Gunnarsson analyserar bilder ur ett genusperspektiv på bloggen Genusfotografen. I torsdags släpptes hans nya bildhandbok ”Bilder som förändrar världen” som tagits fram på uppdrag av Gävle kommun. Boken ska ge inspiration och vägledning till en genusmedveten och inkluderande kommunikation. Den är gratis och kan användas av kommunikatörer i alla organisationer, som underlag för workshops eller i undervisningen i gymnasieskolor. Upprinnelsen till samarbetet började i en hårt kritiserad reklamskylt som Gävle kommun tagit fram.

– Reklamen skulle spegla befolkningen i Gävle men på bilden ser man en man som spelar minigolf och en kvinna står på knä med öppen mun och häpnar. 25 av männen på bilden var aktiva, bland kvinnorna var det bara en som klappade en häst, berättar Tomas för Metro.

Gävle kommun är långt ifrån ensamma om att inte porträttera och inkludera människor utifrån olika perspektiv och med olika bakgrund.

– Det finns en massa olika normer som styr vem som får synas i ett visst sammanhang. Icke-vita, personer med annan läggning än hetero, transpersoner eller människor med en funktionsnedsättning har ofta varit osynliga i media och reklam.

►LÄS MER: Rogers lättklädda reklam fälldes: "Hon har ju kläder på sig"

För att få folk att tänka normkritiskt har Tomas Gunnarsson listat de 10 vanligaste genusklyschorna i bilder i sin handbok. Några av dem är:

1. Änglar och mördare

Att kvinnor ler och tittar bekräftande in i kameran medan män är allvarliga och tittar någon annanstans (på något viktigare, utanför bild) eller möter kameran med iskall blick.

Problemet: Att kvinnor alltid måste le på bild befäster en förväntan om att kvinnor ska vara mjuka, tillgängliga och medgörliga. Det leder till också till att kvinnor som inte ler – som kanske inte har något att le åt för tillfället eller bara är väldigt koncentrerade – tolkas som arga och otrevliga, medan män med exakt samma ansiktsuttryck tolkas som seriösa och bestämda. Bilder på män med känslokalla mördaransikten i media och reklam befäster ett mansideal som säger att man ska vara hård, herre på täppan och ha kontroll (aldrig visa sig svag eller i underläge).

Lösning: Låt sammanhanget och budskapet få styra om personen ser glad eller arg ut – inte könet. Men för att bryta det rådande genusmönstret, låt även kvinnor slippa le ibland och bara se viktiga och beslutsamma ut. Och låt män se söta, mjuka och glada ut också.

2. Passiva kvinnor och aktiva män

Att män får använda sina kroppar till att idrotta, jobba och göra saker i bild, medan kvinnor får sitt still, posera eller visa upp sina kroppar.

Problemet: Presterande män och poserande kvinnor i media, reklam och kommunbilder bidrar till att vi fokuserar mer på kvinnors yta och mäns bedrifter i samhället överlag. Att mäns kroppar får handla om styrka och funktion – kvinnors om sex och dekoration.

Lösning: Visa kvinnor in action, när de håller tal, skjuter mål och sparkar röv. Och låt män få slippa prestera hela tiden. Ditt värde som man sitter inte i dina prestationer, liksom ditt värde som kvinna inte sitter i ditt utseende.

►LÄS MER: Är du ung, snygg, smal och vit? Då får du synas i reklam

3. Små kvinnor och stora män

Att kvinnor fotograferas snett uppifrån och män snett nerifrån. Gäller även bilder på barn.

Problemet: Att avbilda någon nerifrån är ett beprövat sätt att få någon att se större och mer betydelsefull ut. Att fotografera någon uppifrån kan få personen att se mindre och mer undergiven ut, som om du som betraktare står över den som visas (i både bildlig och bokstavlig mening).

Lösning: Möt alla på samma nivå. Ögonhöjd är ett både neutralt och logiskt perspektiv för porträtt som ändå lämnar oändliga variationsmöjligheter i övrigt.

4. Kvinnor med makt förminskas och sexualiseras

Att kvinnor med makt får sin maktposition förminskad i bilder genom sexiga, busiga och absurda poser. De framställs också ofta – till skillnad från manliga chefer och beslutsfattare – som känslostyrda.

Problemet: Att fokus läggs på kvinnors attraktivitet, även i sammanhang som ska handla om deras yrkesroll, leder till ett samhälle där kvinnor bedöms utifrån sitt utseende och inte vad de kan. Betonandet av kvinnliga makthavares känslor bekräftar en underliggande kulturell föreställning om att mannen är det logiska och förnuftiga könet, kvinnan det bräckliga och irrationella.

Lösning: Antingen ber vi alla industriföretagschefer att hoppa upp på sina skrivbord, sära på läpparna och hålla om sina ben, eller så ber vi ingen att göra det. Antingen frågar vi alla chefer när de grät på jobbet senast, eller så fokuserar vi på deras ansvar, visioner och resultat.

5. Män på kontoret och kvinnor i naturen

Att män fotograferas i sina arbetsmiljöer och professionella sammanhang medan kvinnor tas ut från kontoret och ur yrkesuniformerna och får posera i trädgårdar lövhögar och bakom husknutar.

Problemet: Att fota kvinnor i naturmiljöer är ett sätt att skildra dem som härliga och jordnära. Ofta blir konsekvensen dock att du måste läsa texten till bilden innan du ens förstår vad kvinnan på bilden jobbar med. Män brukar inte bli ombedda att gå långt från kontorsstolen när bilder ska tas, och det framgår ofta – tack vare produkter, miljö, uniform eller rekvisita – med all önskvärd tydlighet vad de jobbar med.

Lösning: Vid det här laget borde du kunna gissa…Behandla alla lika oavsett kön. Men en bra grej kan vara att välja en miljö som är relevant för textens budskap.

Ur bildhandboken "Bilder som förändrar världen".