Nyheter

Här är de missnöjda människorna du läst om i lokaltidningen

Lars Åke Krantz visar hur stort ett hål i grusvägen är. Bilden från maj 2012.
Lars Åke Krantz visar hur stort ett hål i grusvägen är. Bilden från maj 2012.

En ledsen blick rakt in i kameran och en besvikelse så stark att man nästan kan ta på den. Lokaltidningsbesvikelser är en svensk tradition nästan lika stark som midsommar, men vad händer med personerna i artiklarna efteråt? Det här är historien om Lars Åke och Michael, två av landets mest kända besvikna ansikten.

Tidigt i maj 2012, och våren hade kommit till Gussjö, ett par mil nordväst om Härnösand.

Lokalprofilen och bilentusiasten Lars Åke Krantz hade precis kommit tillbaka från Florida där han brukar tillbringa sina vintrar.

Det var svårt att se grusvägen när Lars Åke Krantz körde genom natten. Tjälen hade precis gått ur marken, och som varje år innebar det här stora bulor och gropar i den smala grusvägen.

Det här är ju inte klokt, tänkte Lars Åke Krantz.

Redan 1982 – när han flyttade ut till Gussjö hade kommunen lovat att en asfaltsväg var på gång. Nu hade det gått 30 år.

Här är artikeln om Lars Åke Krantz i Örnsköldsviks allehanda

För motorfantasten Lars Åke Krantz var det här ingen liten sak. Han har två pickupbilar och en turnébuss i sin ägo. Utan asfalt kan de risiga grusvägarna ställa till med stora problem för bilarna. En gång fick han punktering på båda framhjulen samtidigt.

Nej, det här håller inte, tänkte Lars Åke Krantz. Han körde försiktigt hem den sista biten, kröp ner i sängen och lade sig för att sova.

Följande dag ringde hans telefon.

— Det är en gammal räv här på lokaltidningen som brukar ringa till mig. ”Har du nåt?” frågade han. ”Ja”, sa jag. Vägen var så dålig. Det var otroligt. Jag hade fått sicksacka mellan Trafikverkets varningsskyltar på vägen hem. Det var rena slalomen. Jag kände bara ”vad är det här, var bor jag någonstans?” Det kändes som att jag körde i östra Tibet, säger Lars Åke Krantz.

LÄS MER: Här är Sveriges största grupper på Facebook

En reporter, en praktikant och fotografen Jennie Johansson åker ut till Lars Åke Krantz för att spana in väghålen.

De visste det inte där och då, men alldeles strax skulle Jennie, reportern och praktikanten vara med om att skapa lokaltidningshistoria.

Lars Åke Krantz i en grop 2012

Fotografen Jennie Johansson minns händelsen på följande sätt:

— Vi var där eftersom vägen var dålig. Det är en liten byväg, och Lars Åke Krantz är en kändis både i byn och i Härnösand. Det var inte så mycket trafik på vägen. Men en skolbuss åker förbi, så jag och reportern stannar bussen för att prata med chauffören. Då knackar praktikanten på mig och säger lite försynt att ”han har hoppat ner i hålet”. Då blev det så himla enkelt. Det var öppet mål.

På fotografiet står den fruktansvärt besvikne Lars Åke Krantz och blänger rakt in i kameran. Hålet når upp till midjan på honom.

LÄS MER: Han vill bygga världens största träälg

Bakom honom står en vägskylt som varnar för hålet, och trots att Lars Åke Krantz står nedsänkt i en grop blänker solen i den mörka skinnjackan.

— Det är bedrövligt och tragiskt, säger Lars Åke Krantz i artikeln som Örnsköldsviks Allehanda publicerade.

En bild säger mer än tusen ord. Den här bilden sa minst det tiodubbla.

Trots att det har gått fem år sedan bilden togs så sprids den fortfarande som en löpeld på sociala medier. Han visste det inte då, men bilden på den besvikne mannen i det stora hålet mitt på grusvägen skulle bli klassisk.

Sveriges mest kränkte man

— Lite oförtjänt rykte har jag ju fått.

Orden är Michael Garderuds, en 55-årig man bosatt i Göteborg.

Han bor i Västra Frölunda och är fruktansvärt lik Per Gessle anno 2006, vilket han är mycket väl medveten om. Han har till och med döpt sin blogg till ”Gessleman”.

Men det är inte huvudsakligen därför som Michael Garderud är känd. Hans break kom för fem år sedan, och det kom fort.

År 2012 satte skribenten Kawa Zolfagary ihop en lista på sin blogg. Han hade noterat Michael Garderuds namn i ett antal artiklar genom åren.

I GT, GP, Aftonbladet, Metro och flera andra tidningar hade Michael Garderud figurerat i rollen som besviken medborgare.

Kawa Zolfagary hade samlat på sig 17 stycken artiklar, närmare bestämt.

Michael Garderud hade varit arg på konstnären som skapade ett mynt med texten ”Vår horkarl till kung”, han hade varit arg på att många småfåglar flög in i busskurer och dog och han hade rasat mot att han inte fick köra bil inne i stan under en stadsfestival.

Tidigare hade han fått uppmärksamhet efter att ha kontaktat tidningarna med lokala tips. Men efter blogginlägget som fick rubriken ”Mannen som kränktes för mycket” blev Michael Garderud ansiktet utåt för en av de finaste svenska tidningstraditionerna vi har.

Lokaltidningsbesvikelsen.

Lokaltidningsbesvikelsens ABC

En lokaltidningsbesvikelse brukar bli till på följande vis:

  • En upprörd invånare larmar om något som i andras ögon kanske inte är ett särskilt stort problem. Artiklar om medborgare som rasar på dåliga byavägar eller på undermålig sophämtning ute i sommarstugan har skrivits hundratals gånger genom åren.
  • En reporter åker ut för att kolla läget. Oftast blir det en artikel av det.
  • En bild behövs. Bilden ska gärna förmedla irritation eller besvikelse.

Ofta möts artiklarna av en viss munterhet från läsarna. Men Erik Isberg, nyhetschef på Folkbladet Västerbotten som täcker allt från Umeå till Vilhelmina, Tärnaby och Storuman, tycker att lokaltidningsbesvikelser oftast inte är något att skratta åt.

— Det är inte mindre viktigt för personen som är drabbad än vad det är för en stockholmare att gröna linjen står stilla stup i kvarten. Det här är är precis samma sak. Det handlar om hur vardagslivet funkar och inte funkar för den drabbade, och funkar det inte blir man förbannad på det, säger Erik Isberg och fortsätter:

— Om vi tar infrastrukturen, hur mycket har man inte uppmärksammat Slussen jämfört med flytten av Kiruna?

Uppmärksamhetens baksida – och framsida

I Gussjö gjorde bilden Lars Åke Krantz inte bara succé, utan den ledde också till förändring. Vägen fixades – i alla fall temporärt – och även om det inte blev en asfaltsväg ut till Gussjö så var det i alla fall inte längre ett stort hål i vägen.

På andra sidan Sverige var situationen inte lika positiv för Michael Garderud. Visst, både Aftonbladet och Expressen skrev om honom som den kränkte mannen. Och visst, det var faktiskt ganska kul med uppmärksamheten.

Problemet nu var bara att artiklarna snarare handlade om Michaels kränkthet än om att han hade hittat problem i samhället som behövde åtgärdas.

Fler och fler började höra av sig till Michael Garderud. Men alla var inte positiva.

— Men det var otäckt när folk skrev att jag skulle passa mig. Då tittade man lite extra när man var ute och gick.

Michael Garderud

Han mådde aldrig dåligt av det, men det var ovant. Så här mycket uppmärksamhet hade han inte fått förut.

Och kränkt… Visst, han har alltid med sig en kamera i fall någonting skulle hända. Men det är ju inte som att Michael Garderud är på nyhetsjakt hela dagarna. Det säger i alla fall Michael.

— I den där sammanställningen såg det ut som att jag inte gjorde någonting annat än jagade nyheter hela dagarna. Det blev ett litet löjets skimmer över det då. Jag är noggrann, men jag letar fan inte nyheter. De dyker ju upp. Robert Aschberg sa till mig att ”Michael, du är inte kränkt. Du har bara jävligt mycket otur”.

Han tar en paus innan han fortsätter.

— Jag kanske bara är rätt man på rätt plats, säger Michael.

LÄS MER: Här är varför du får massor av vänförfrågningar på Facebook

Den nyfunna berömmelsen innebar dessvärre lite problem för hans nyhetsjakt. Tidningarna var inte längre lika intresserade av hans tips.

— Ibland blir marknaden mättad. Ibland har jag ringt in anonymt och ibland har min sambo fått ringa. Ibland är det negativt att vara kränkte mannen, för då har inte tidningarna tagit upp det, säger Michael Garderud.

En del saker lade han ut på sin blogg eller på sociala medier. Andra saker tog han direkt med företagen som var inblandade.

Vissa grejer tipsade han om anonymt så att inte tidningarna skulle skrämmas bort av hans namn. Det orkar han inte med längre. Stämpeln är där nu, så nu är det bättre att bara leva med den.

— Nu har jag mer eller mindre accepterat det här. Det är bättre att få ut grejen och då kanske folk säger ”den kränkte mannen är här igen”, men det är bättre att det kommer fram än att folk säger ”det är han igen”. Man kan ju inte vara anonym när det har hänt något, säger Michael.

Profet i sin egen bygd

Gussjös egne grusvägsman Lars Åke Krantz tänker likadant kring uppmärksamheten runt honom. Om nu folk ändå vet vem han är så kan han lika gärna använda det för att uppmärksamma problem.

— Jag är nog rätt slick. Ingen sådan som ”nu kommer Krantz, nu blir det världens liv.” Reaktionen blir mer att ”nu är han rolig igen, den där gubben”. Jag är mer en trevlig go gubbe än en gnällig person, säger Lars Åke Krantz.

Så när det tidigare i år var nya hål i vägen – den här gången vattenfyllda – så tvekade inte Lars Åke Krantz. Han fick kontakt med en reporter och en fotograf på tidningen, åkte ut till vägen och hoppade i igen.

— Jag är ju ingen arg gubbe utan ganska verbalt balanserad. Men bilderna blir ju så effektfulla, säger han.

Ett litet steg för mig, men ett stort steg för bygden

Varken Lars Åke Krantz eller Michael Garderud tänker sluta med att tipsa tidningarna om oegentligheter i vardagen.

För Lars Åke kanske det innebär fler bilder på honom i hål, och för Michael Garderud innebär det fler tips till göteborgstidningarna.

De var lite skeptiska till honom efter alla de där artiklarna om kränktheten, men nu har han äntligen lyckats få in ett tips som GP ska skriva om. Bilister kör rakt in fel fil vid Frölunda torg, och Michael är förbannad.

— Så här kan vi ju inte ha det, säger han.

Senare på kvällen hör Mikael av sig igen via mejl. Det blev ingen artikel.

Mejl från Mikael Garderud:

Som du kanske vet som jag nämnde tidigare till dig så ville GP ta upp detta med bilkaoset på Frölunda torg  (igen) och jag blev naturligtvis tacksam och.. bättre sent än aldrig. Det var ju uppskattat då jag tog min lediga tid i anspråk förut och dokumenterade eländet. Men som så blev jag nu istället ‘kränkt’ eller rättare sagt.. besviken igen på GP.”

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset
Mer om mynt Göteborg