Nöje

Här är köandet en del av grejen

Daniel Rassool Zadeh, 23,är en av de som Metro hittar i kön till Trädgården. 
Daniel Rassool Zadeh, 23,är en av de som Metro hittar i kön till Trädgården. 

Kön till sommarklubben Trädgården har blivit ett omtalat fenomen. Men vad är det egentligen folk väntar på i flera timmar – och hur fördriver man tiden på bästa sätt? Metro hänger under Skanstullsbron en sommarkväll.

Det brukar pratas om sommartecken. Bofinkar, ficktjuvar, andungar och smörblommor. Glöm allt det där. För i Stockholm framstår alla traditionella sommartecken som luddiga i relation till det som händer under Skanstullsbron varje vår. Ett bombsäkert intyg på att sommaren står för dörren. Jag syftar specifikt på den långa svans av människor som ringlar sig från sommarklubben Trädgården, ibland ända bort till Eriksdalsbadets entré. En omtalad kuriositet i klubbstockholm.

När Trädgården öppnade i början av maj i år hade ett fullsatt Globen anmält sig till Facebookeventet – 13 000 personer. Vid åttatiden, en fredag i juni, är kön inte längre än ett pappersflygplanskast. Men redan vid nioblecket har den byggts på ett femtiotal meter. Daniel Rassool Zadeh, 23, har köat en halvtimme, och kommit ungefär halvvägs.

– Jag gillar Trädgården, men går hit ganska sällan. Varför? Köandet. Jag pallar inte! Det är alldeles för segt, här kan man ju inte stå i flera timmar.

Trädgårdens grundare Jacob Grandin hittade 2008 den nästan 2 000 kvadratmeter stora asfaltsplätten under Skanstullsbron. En gammal rörfirma huserade här tidigare och platsen var belamrad med skrot, men Grandin såg potentialen. Trädgården blev snabbt populär. Och köerna till hipsterfolkparken mellan bropelarna blev ett fenomen.

"Var ska jag behöva stå för att få gå före i kön till Trädgården en fredag?" sjunger Veronica Maggio på sitt senaste album. Svaret på den frågan är knivig. Trädgården tillämpar nämligen ett någorlunda demokratiskt kösystem, här finns ingen nattklubbsklunga eller pointer. Längst kö brukar det vara från midnatt och framåt. Men alla gillar inte att köa. Inne på Trädgården, redan vid sjusnåret, hittar vi Emilia Hådén, 27, Kajsa Tiderman, 28, och Elin Paulander, 29.

– Om jag går hit så försöker jag oftast vara i god tid. Det känns bortkastat att stå flera timmar i en kö, då är det bättre att komma hit lite tidigare, säger Emilia Hådén.

Tillbaka ute i kön träffar vi Jordan Dynadvila, 24, Cassidy Burns, 24, och Kindra Burns, 24, från Chicago. – What! Why? De ser frågande ut – och undrar kort sagt varför – när jag förklarar att folk köar i timmar för att komma in på det här stället.

– En timme är min gräns, jag skulle aldrig köa längre än så, säger Cassidy Burns. Jordan fyller i.

– Hur vi spenderar tiden? Tja, vad kan man göra. Umgås. Och dela på en joint förstås.

När de amerikanska turisterna frågar varför det är så populärt just här försöker jag förklara Trädgårdens USP (unique selling point): Det är rymligt. Det är utomhus. Och arrangörerna har på ett framgångsrikt sätt konceptualiserat varumärket. Vegetarisk restaurang, loppisar, boulebana, konsthall, pingisbord och konserter är ett axplock av den samlade verksamheten. Trädgården tar in 1 750 personer. Vid tiotiden den här kvällen är det lång kö utanför, trots att det bara är halvfullt där inne. I en intervju i tidningen Bon i fjol intervjuades klubbarrangören Leo Forsell – som var halsbrytande ärlig när han fick frågan om köandet inte är del av grejen med klubben.

– Ja absolut är det så, så vi har ju inte velat lösa allting sådant. Klassisk köpyskologi alltså. Logiken är kort sagt att man inte släpper på för mycket folk för snabbt, eftersom kön i sig har ett marknadsföringsvärde.

Som en tvist arrangerade Trädgården i fjol köbingo med dragning varje timme. Priset var att komma in direkt. Vissa rutinerade köare tar med sig picknick eller spel till kön. Ett annat mer konventionellt sätt att fördriva tiden är i huvudsak, åtminstone enligt dem vi pratar med den här kvällen, att dricka medhavd alkohol.

– Det är så man fördriver tiden. Och snacka skit med polarna. Så mycket annat finns inte att göra. Det gäller ju att hålla igång festen, säger Daniel Rassool Zadeh.