Nyheter Världen

Hård tunisisk droglag kan lättas upp

Saleha och Mongi Selimi i familjens hus i Menzel Bourguiba.
Saleha och Mongi Selimi i familjens hus i Menzel Bourguiba.

I Tunisien döms varje år mängder av unga till hårda fängelsestraff för att ha rökt cannabis. Landets ovanligt tuffa droglagar, kvar sedan diktaturen, kanske nu kan luckras upp. Men kritikerna tycker inte det räcker.

Det händer någonting i rummet när bilderna på Mohammed Selimi kommer fram. Pratet upphör, blickarna blir mjuka. Syskonen bläddrar långsamt i fotoalbumet och småler åt minnen av sin bror. Men Saleha Selimi, Mohammeds mamma, faller i gråt.

– Jag vill bara att han ska vara här med oss. Värst är saknaden under högtiderna, säger hon mellan snyftningar, och rättar till den grå sjalen över håret.

Vi sitter i familjen Selimis soffa hemma i Menzel Bourguiba, en industristad i norra Tunisien. I samma hus greps äldste sonen Mohammed Selimi av polis för fyra år sedan. 27 år gammal anklagades han för att sålt cannabis i den lilla hårsalong som han drev en trappa ner, och dömdes till sju års fängelse.

– Jag blev så besviken på min son, säger Mongi Selimi, pensionerad ingenjör.

Samtidigt är han arg, men mer på rättssystemet.

– Bevisen var knapphändiga. Och lagen alltför hård, upprepar han flera gånger.

Mongi Selimi syftar på knarklagarna, häftigt omdebatterade sedan Tunisiens revolution 2011, då krav på reformer av den repressiva statsapparaten fanns bland de viktigaste kraven. Att dömas för brott mot den ökända 92-52 – "lag 52" i folkmun – ger än i dag minst ett års fängelse.

I ett lägre medelklasskvarter som familjen Selimis är de långt ifrån de enda med en son eller bror i fängelse.

– Jag har många vänner som sitter inne, säger 25-åriga Tarek, Mohammeds arbetslöse kusin som i slitna jeans står och lutar sig mot väggen.

Delar cell

Av alla i fängelse i Tunisien har nästan var tredje dömts för drogrelaterade brott, enligt en rapport från människorättsorganisationen Human Rights Watch (HRW).

– Den här lagen förstör livet för många unga. Förödmjukelsen börjar redan vid gripandet då den misstänkte ofta blir slagen, säger Amna Guellali, Tunisien-ansvarig på HRW.

Under strafftiden delar drogdömda ofta cell med personer dömda för brott som terrorism och mord.

– När de kommer ut är de nerbrutna, säger Amna Guellali.

Under den förra regimen användes ofta lag 52 för att komma åt oliktänkande, inte minst i konstnärliga kretsar. Också efter "arabiska våren" har kulturarbetare gripits anklagade för drogbrott, något som ofta skapat höga protester, senast i december förra året när filmregissören Alaeddine Slim och två av hans medarbetare dömdes.

– Vi kidnappades av polisen, de förolämpade oss men vi blev inte fysiskt slagna, säger han och skakar på huvudet.

Nytt lagförslag

Det var i november som han bjudit hem två kollegor. Plötsligt stormade maskerade poliser hans hus och grep dem. Enligt Slim anklagades de svepande för terrorbrott men dömdes sedan till ett års fängelse för drogkonsumtion. De friades dock efter några veckor, lagom till nästa uppmärksammade fall – två unga festivalarbetare som greps och anklagades för avsikten att konsumera droger. Även de släpptes till slut.

– I regel är processen lättare för kulturarbetare för de blir mer uppmärksammade i medier än andra, säger advokaten Ghazi Mrabet.

Ett förslag till ny lag ses av kritikerna som en förbättring, då straffet inte automatiskt blir fängelse, men är fortfarande problematiskt, menar Ghazi Mrabet.

– Att till exempel sjunga om drogkonsumtion i en låt kommer kunna leda till åtal, säger han.

Han har försvarat en lång rad unga anklagade för drogbrott sedan revolutionen, bland annat Alaeddine Slim och de unga festivalarbetarna.

– Men de värst drabbade är vanliga unga från fattigare kvarter, och deras familjer. Jag har sett hur mammorna åker till fängelset med matkorgar och väntar i åtta timmar på att träffa sina söner, säger han.

Har ingenting

Just så har Mohammed Selimis mamma Saleha gjort nu i flera år. Varannan vecka natten till måndag går upp i gryningen för att förbereda godsaker till sin son.

Samtidigt har familjen vant sig vid att Mohammed är borta. Lillasystern Najla har tagit över sin brors hårsalong. Vad Mohammed ska göra med sitt liv när han släpps om ett par år vet ingen.

– Han har ju ingenting här när han släpps. Han kommer nog söka sig någon annanstans, säger Saleha.

Augustin Le Gall/TT
Den knarkdömde Mohammed Selimis syster och far - samt kusin i spegelbilden - i frisörsalongen i Menzel Bourguiba.
Augustin Le Gall/TT
Mongi Selimi framför ett porträtt av sonen Mohammed.
Augustin Le Gall/TT
Den knarkdömde Mohammed Selimis mor Saleha tittar på bilder av sin son.
Matilde Campodonico/AP
Att röka marijuana är ett vanligt brott runtom i världen, som i Tunisien straffas hårt. Arkivbild.