Nina Åkestam Kolumner

Högerpopulisterna har inte en chans mot resten av mänskligheten

"Om man för 100 år sedan kunde leva hela sitt liv mer eller mindre i samma by, släpps nu hela världens problem in i vardagsrummet redan till frukost."

Detta är en kolumn. Det är personen som har skrivit texten som står för åsikterna i den, inte Metro. Metro är en politiskt obunden tidning.

Innan jul gjorde jag som resten av svenska folket och sträckkollade på serien ”Skam”. Framför allt tredje säsongen gick rätt in i hjärtat. Kärlekshistorien mellan Isak och Even är så finstämd och trovärdig. Igenkänningen från mina egna tonår var total. Och samtidigt var den ju inte alls det. För 15 år sedan var chansen minimal att en tonåring skulle få identifiera sig med kärleken mellan två killar. Med några få undantag (Fucking Åmål!) var homosexualitet i populärkulturen mest ett lustigt inslag. 90-talets ikonserie ”Vänner” har så många homofoba skämt att den är omöjlig att titta på i dag utan skämskudde.

Lyckligtvis är ”Skam” bara ett av många exempel på hur mångfalden har ökat. I dag är det inte orimligt att kvinnor leder länder och företag, att män jobbar på förskola eller att man pratar engelska på jobbmötet för att människor med olika nationalitet ska kunna samarbeta. Människor har mer frihet och större svängrum.

LÄS MER: Nina Åkestam: ”Frågan är snarare varför jag inte hatar män?”

Men så kom högerpopulismen. Brexit. Donald Trump. Och plötsligt känns det där svängrummet mycket trängre. Ska det ta slut här? Kommer framtidens ”Skam” att handla om blonda, snygga, heterosexuella tonåringar, precis som serierna jag växte upp med gjorde? Jag tror faktiskt inte det. En tanke som har tänkts kan inte otänkas. Visst, man kan försöka vrida tillbaka klockan med hjälp av allt från näthat till lagstiftning och kanske lyckas man i vissa fall. Men det är mycket svårare att ta ifrån människor något de har haft, än att inte låta dem få det från början. Och jämfört med exempelvis 1930-talet är det otroligt många fler som har mänskliga rättigheter i dag. Det gör vår tid unik.

Yuval Noah Harari skriver i boken ”Sapiens” att den som tror att världen blir mer fragmenterad har ett för kort perspektiv. Om man zoomar ut inser man snabbt att den aldrig har varit så liten som nu. Delvis är det därför det skaver. Om man för 100 år sedan kunde leva hela sitt liv mer eller mindre i samma by, släpps nu hela världens problem in i vardagsrummet redan till frukost. Men samtidigt kan en svensk i dag ta en fika med någon från Syrien eller Eritrea utan minsta problem. Vi har samma typ av kläder, pratar samma språk (engelska), använder samma sociala medier och har likadana mobiltelefoner. Chanserna för oss att komma överens är nog större än för en stockholmare och en smålänning för ett sekel sedan.

Homo sapiens överlevnad har aldrig handlat om individuell styrka utan om förmåga att samarbeta. När diverse ledare vill elda på rädsla för att själva få mer makt tänker jag på det. De kan försöka och de kan lyckas. Kanske några dagar, några månader, några år. Men det kommer aldrig att hålla. För världen har sju miljarder människor som aldrig har haft mer gemensamt, från våra mänskliga rättigheter till våra iPhones. Något säger mig att det är helt fel läge att göra sig ovän med majoriteten av vår art.

+ Demokrati. Har aldrig sett så många vettiga människor höja sina röster som de senaste veckorna.

– Donald Trump. Vågar knappt läsa tidningen längre av rädsla för vad han har hittat på de senaste timmarna.

LÄS MER: Nina Åkestam: ”40-talisterna är verkligen inga klimathjältar”

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset