Nöje

Höjdpunkten på Summerburst: ”De är värda hybris”

Publikhavet på lördagskvällen. 
Publikhavet på lördagskvällen. 

Det mulnade över Summerburst under lördagen. Men 30.000 livsglada besökare var vid gott mod när New World Punx spelade trance, Afrojack försökte vinna deras hjärtan med ölramsor och Axwell^Ingrosso levererade en spelning som enligt Metros recensent var festivalens höjdpunkt.

Henry Lundholm
Henry Lundholm
Henry Lundholm
Henry Lundholm
Henry Lundholm
Henry Lundholm

New World Punx

Betyg: 3/5

Det tyska-holländska projektet New World Punx består av Ferry Corsten och Markus Schultz som fortfarande är i lindan av sitt samarbete. Även om de båda på varsitt håll är framgångsrika producenter (själva namnet på duon är en sammansättning av deras två största hits) går andelen släpp de själva gjort att räkna på ena handen.

Som kvällens enda stora tranceakt sticker de ut. Trance, som förr dominerade EDM-scenen har på senare tid fått stå tillbaka för housens skoningslösa frammarsch. Och till en början tror jag att New World Punx knappt vågar stå för sin egen genre. De första tjugo minuterna är som att ha ramlat rakt in i en brittisk dubstepspelning. Det wobblas för fullt. Basen droppas stup i kvarten.

Men sen vänder det. Efter att ha lyft taket (om Gärdet hade haft något) med trance-klassikern ”Sandstorm” av Darude vågar de sig ut i sin egen musikstils jaktmarker på allvar. Om jag blundar riktigt hårt kan jag nästan känna brisen av 90-talets hemliga, psykadeliska skogsfester.

Festen avslutas episkt med duons euforiska ”Thanks For All The Memories” medan konfetti sprutar. Nåja. För New World Punx ligger nog det bästa fortfarande i framtiden.

Afrojack

Betyg: 3/5

”Bira, bira, bira”.

Nederländska Afrojack kan inte många ord på svenska. Men det här har han uppenbarligen lärt sig. Hela festivalen ropar glatt tillbaka, som på kommando.

”Bärs, bärs, bärs”

Ja. Det är vad det låter som. Det ultimata svennerejvet. Även om Afrojack egentligen har betydligt mer sofistikerade strängar på sin lyra har han dagen till ära slängt alla pretentioner överbord. Här ska crowdpleasas till varje pris. Till och med killarna som viftar Sverigeflaggorna längst fram får sitt. Med stora bokstäver lyses de enorma displayerna upp:

”SWEDEN”

Afrojack har ett glatt sound. Han är en glad kille. Liksom, så patenterat glad att han dejtat Paris Hilton. Till skillnad från de flesta andra akter på Summerburst handlar inte hans musik om emotionella resor mellan pepp och depp, hårt och mjukt. Afrojack kör på med pepp hela tiden. Och varför inte, ärligt talat?

Hans senaste skiva slår ofta lovar rakt in i poppen, och det är också där han är och traskar ikväll. Fransk house som Daft Punk och Justice samsas med Miley Cyrus - Wrecking Ball och Mayor Lazor, allt behagligt inlandat i hård EDM och en tät vägg av rök.

Det är kul. Ett fjäskande som går hem. Men Afrojack var ändå och skrapade på bondfångeriets yttersta gräns ikväll. Den saken är klar.

Axwell^Ingrosso

Betyg: 4/5

Solen efter årets första riktiga sommarhelg har svepts in i moln. Hela Gärdet också, förresten. Dimman av rök ligger tät över publiken. En ödesmättad stämma mässar från högtalarna.

”Axwell. Ingrosso. Axwell. Ingrosso”.

Det är den avslutande spelningen på Summerburst. 30.000 luttrade festprissar väntar med spänning på helgens höjdpunkt, för många också årets höjdpunkt. Vissa kanske skulle darra på manschetten i detta läge. Men nyfödda superduon har snarare fått hybris.

Axwell, med sin skorrande lundensiska, förklarar att de ändå inte tänkt spela speciellt somriga låtar.

Istället går de all in darkness. Medan regnet faller över oss dundrar de under den första halvan av spelningen på med en brutalitet som ofta landar i dubstep snarare än house. En sorts suggestiv, ond Mad Max-stämning som inte blir mindre av de mångmeterhöga eldpelarna från scenen.

Inte för att någon klagar. Men det är först när ”Something New” med sin beroendeframkallande göteborgspopsgitarr bränner in över publiken som leendet börjar sprida sig över läpparna. Och där stannar det kvar när de trots tidigare löfte bygger upp ett soligare set.

Sista låten är Sun Is Shining. Fast den släpptes för bara några dagar sen sjunger hela festivalen med, tillsammans, som en enda organism.

Lite hybris kan de få vara värda.