Kolumner Sandra Beijer

Han knäppte upp min bh i taxin som om det vore ingenting

Han lämnade små spår efter sig, en man jag träffade. En låt i en spellista, en avriven kondomförpackning i en papperskorg, doften av hans nackhår mot min huvudkudde. Han försvann ibland innan jag hunnit vakna, dörren som slogs igen var en signal på att det var över. Det tog slut varje söndagsmorgon, återupptogs lika hastigt på fredagarna.

► LÄS MER: Sandra Beijers blogg på Metro Mode

Han cirkulerade runt mig på helgerna, spelade svår. Han tittade bort när jag vände mig mot hans håll, drog ner andra i sitt knä och dök upp med dejter. Dejter som han avlägsnade när klockan slog efter midnatt.

Ett förstrött sms: Var är du? Jag letar efter dig.

Kanske komponerat redan i början av kvällen, men det skulle han aldrig ha erkänt. Han kysste mig hårt när han fick fatt i mig, drog in mig på toaletten, viskade: - Vi åker hem till dig. Han knäppte upp min bh i taxin med tummen och pekfingret som om det vore ingenting.

Han hånglade med mig i mitt vardagsrumsfönster för att han tyckte om när de tittade på andra sidan. Han lånade min tandborste och pressade läpparna mot mig så att skummet rann ner över halsen. Han lämnade noggranna tumavtryck på insidan av mina lår.

När vi vaknade drack han isvatten och rökte i fönstret innan han försvann till nästa gång. Det var så enkelt, vi skulle ses om några dagar till nästa helg. Det var en outtalad överenskommelse, ett det spelar ingen roll, vi bryr oss inte.

Brydde oss inte ens när han något för onykter tog tag i mig på gatan, efter fyra glas whisky och gråten i halsen. Frågade varför han tyckte så mycket om mig, det var aldrig ens tanken.

- Du är ju inte ens min typ, sa han och tog mig i handen, höll mig hårt tills vi var framme vid hans port. Han kysste mig lätt över ansiktet på ett helt nytt sätt, över kinderna, drog sin näsa över mitt öra. När vi vaknade var allt annorlunda, luktade till och med nytt och han sa, - Ses vi ikväll? Och jag behövde titta bort när jag svarade att nej, inte ikväll. Ikväll ses vi inte.

Och helgen därpå hade han demonstrativt med sig någon som han inte släppte vid midnatt och jag slutade titta om han vände sig om efter mig. Vid nästa tvätt var doften av honom borta.

Det var en så kort romans, en kärlekshistoria som tog slut innan den hann börja. Jag sparar minnet av hans axlar i vita t-shirtar på platsen reserverad till honom och de där septembernätterna för några år sedan, de som blir avlägsnare allt eftersom nya höstar vecklar ut sig.

+ Värmen jag har sett i min Facebookfeed de senaste dagarna. Kanske finns det hopp om jorden ändå.

- SD.