Metro Debatt

Han mördade min vän – vi hade kunnat rädda hennes liv

24 procent av de som utsattes för misshandel förra året uppger att gärningspersonen var närstående till dem, enligt BRÅ. Emelie Nixons vän Lotta dödades på grund av svartsjuka.
24 procent av de som utsattes för misshandel förra året uppger att gärningspersonen var närstående till dem, enligt BRÅ. Emelie Nixons vän Lotta dödades på grund av svartsjuka.

Jag hade också kunnat bli dödad precis som min vän Lotta. Skillnaden var bara att jag hade turen att hamna hos en polis som tog mig på allvar, skriver Emelie Nixon.

Min vän Lotta blev ­mördad. Han slog henne sönder och samman för att han trodde att hon hade en annan. Hans svartsjuka ­dödade henne. Poliserna som kom till platsen hade aldrig sett något så fruktansvärt. Man kunde inte urskilja ögon, näsa eller mun då hela ansiktet var uppsvullet och det blonda håret var svart av allt blod. Det var blod på väggar, golv och tak och Lotta ­andades knappt.

Jag fick höra dagen efter att Lotta låg i respirator och förmodligen inte ­skulle överleva. Jag minns att jag skrek rätt ut! Det kunde ­inte vara sant! Jag hade ju messat med henne för bara någon dag sedan.

Den 7 juni 17.07 stängdes respiratorn av och Lotta förklarades av­liden. Jag kände mig arg och oerhört ledsen men främst kände jag mig ­uppgiven. Är det så här vi kvinnor och tjejer i Sverige ska ha det? Ska vi leva med ovissheten att om vi träffar fel man så ska ­inte samhället hjälpa oss? Ska vi fortsätta vara skyddslösa och rättslösa?

►LÄS MER: Alla män slåss inte, men män står för majoriteten av allt våld

Jag har själv erfarenhet av detta. Jag har blivit ­sparkad, slagen, knuffad, kallad grisfitta och hora. Jag har blivit upphängd ­naken i ett tak och våld­tagen. Jag har fått kläder sönderrivna på min kropp, saker förstörda, blivit hotad att dödas. Jag har suttit gömd på kvinnohem, gråtit i polisförhör och knappt blivit trodd i rättegångar. Jag hade också kunnat bli dödad precis som Lotta. Skillnaden var bara att jag hade turen att hamna hos en polis som tog mig på allvar. En polis som fick mig att fullfölja min anmälan. Jag lever. Lotta är död.

Lotta sökte min hjälp ­eftersom hon visste vad jag hade varit med om och hon visste att jag hade ­jobbat ideellt i många år med att hjälp andra ­kvinnor som blivit utsatta. Jag hann inte hjälpa Lotta.

I somras höll jag en ­manifestation på Sergels torg i Stockholm för Lotta och andra kvinnor som utsätts för våld i nära relationer. Jag ville kanalisera min ilska och göra något av betydelse i stället för att hata. Men sen då? Vad kunde jag som ynka vanlig människa åstadkomma? Efter manifestationen blev det tyst.

►LÄS MER: Maria misshandlades – berättade för grannen: Fungerade som ett tyst stöd

Den 24 oktober, på självaste FN-dagen, knackade Maria Hallenius Henrysson från Organisationen Socionomer utan gränser på min dörr. Maria ville tillsammans med mig ta fram en arbetsgrupp och skapa en ny lexlag som samordnar åklagarmyndigheten, social­tjänsten och polisen.

En lex Lotta ska ge tydliga verktyg och direktiv till åklagare att använda sig av allmänt åtal i de fall då kvinnan inte står fast vid sin anmälan. Lex Lotta ska förtydliga, stärka och stödja socialtjänstens roll när det gäller utredningsförfarandet. Det måste finnas en ­lyhördhet för såväl subtila som tydliga hot. Socialtjänsten behöver ökade resurser och ett fokus på insamling av material samt på att ge stöd, information och skydd till varje utsatt ­kvinna – utefter hennes behov och på hennes villkor.

Nu vill vi göra skillnad för alla kvinnor i Sverige. Jag önskar det funnits lex Lotta när jag utsattes för våld i nära relation. Hade den funnits då hade kanske även Lotta levt idag.

Emelie Nixon