Stockholm Nyheter Sverige Dela julen

Hon fixar julen för unga som mår dåligt

Många unga bävar inför julen och alla dess förväntningar. I en sekeskiftesvilla i norra Stockholm finner de sin tillflyktsort. På söndag står dörrarna öppna för de som av olika anledningar inte vill fira jul hemma.

TT

Annesofie Blixt, grundare av Tilia, ordnar fjärde advents-fika för barn och  ungdomar med psykiska problem.

Redan i november börjar mejlen trilla in hos den ideella föreningen Tilias inbox. De kommer från oroliga ungdomar och unga vuxna som inte direkt drömmer om en jul hemma – utan helst vill bort.

Vissa av ungdomarna kommer från hem där persiennerna är nerdragna dygnet runt eller där julen mest är ett svepskäl för att få dricka sig mer berusad än vanligt. Andra kommer från välfungerande familjer. Gemensamt är att de som kommer hit mår psykiskt dåligt. 

–  Många är oroliga att vi ska stänga ner under julen. De kanske inte har en familj de kan vara med samtidigt som kuratorer och psykologer går på semester och de vardagliga rutinerna bryts, säger Annsofie Blixt, som grundat föreningen. 
 
Men Tilia stänger inte. Tvärtom. Varje söndag inför advent har unga kunnat samlas i  föreningens lokaler i Villa Bellone nära Frescati i Stockholm, för en trygg samvaro med julpyssel och bak. På söndag är det dags för Tilias årliga minijulafton.

– Allt vi pysslat och bakat har vi samlat på oss till minijulafton. Där blir det jullunch, fika, en varsin julklapp till alla ungdomar och en liten gran. Självklart kommer tomten. En av ungdomarna har lovat att sjunga också! 

När Annsofie startade föreningen för hade hon själv börjat må bättre efter att under lång tid ha lidit av låg självkänsla och ett "helt orealistiskt självhat".
– Jag kände mig så allvarlig och annorlunda och tog på mig ansvaret för precis allting. 
 
Genom att berätta sin egen historia vill hon få andra unga att inse att det går att förändra sin situation. 
 
– Häromdagen följde jag en tjej till tåget som åkt ända från Norrland för att komma till oss. Hon tittade mig i ögonen och sa att när jag blir frisk ska jag bli som du. Sådana saker får jag höra dagligen och att få vara med om deras framsteg, det är en känsla som nästan inte går att beskriva i ord.