Sport

Hon lyfter svensk tyngdlyftning i OS

Tyngdlyftaren Angelica Roos på träningsläger inför OS i Rio.
Tyngdlyftaren Angelica Roos på träningsläger inför OS i Rio.

Sverige har inte haft en tyngdlyftare med i OS sedan 1996.Tjugo år senare är det Angelica Roos som lyfter upp Sverige på den olympiska arenan igen.

När Sverige fick en kvotplats av det Internationella tyngdlyftningsförbundet och Angelica Roos hivade upp 197 kilo och blev femma i EM i april så kom chansen hon trodde hon skulle få vänta på till OS 2020.

En plats i 58-kilosklassen i Rio.

– Det är stort, det stort för svensk tyngdlyftning överlag, säger den 27-åriga göteborgskan efter onsdagens förmiddagspass på Sveriges olympiska kommittés (SOK) förläger i portugisiska Rio Maior.

– Jag fick reda på det en vecka innan jag fick säga något, så det var lite jobbigt, men det känns verkligen jätteroligt, säger hon.

Redan i söndags var Angelica Roos på plats i Rio Maior några mil norr om Lissabon. Tyvärr kom bagaget inte med – förutom alla personliga saker inte heller hennes nya skivstång.

– I OS används en stång av annat märke än den jag brukar ha. Vikten är ju densamma, 15 kilo, men det är lite annat grepp och så, så det hade varit bra ett få hit den.

Nått drömgränsen

Angelica Roos har hållit på med tyngdlyftning sedan 2009, men först de tre senaste åren riktigt seriöst. Sedan dess har hon satt nästan 50 svenska rekord.

– Elitsatsningen har verkligen gett resultat, när det gäller lyft, teknik, styrka. Och jag känner att jag har jättemycket kvar att ge. OS 2020 var målet från början.

I SM i somras nådde hon drömgränsen 200 kilo.

– Det var i klassen över min vanliga, 63 kilo, så 197 kilo från EM gäller som mitt rekord i min klass.

– Men 200 är att självklart mål i OS. Jag har gjort över det, 116 i stöt och 87 i ryck, men inte i samma tävling. De högst upp i toppen är för långt ifrån i år, det får jag satsa på mot nästa OS.

Växande sport

För dit ska hon. I år kan Angelica Roos se sig som svensk ambassadör i tyngdlyftning i OS. Om fyra år i Tokyo hoppas hon att det ska ha lett till att det finns fler svenska lyftare.

– Sporten blir större. Vi är några tjejer i klubben (Mossebergs AK), och i Sverige är vi tre som ligger på samma nivå, det sporrar fast vi är i olika viktklasser. De andra är i klasserna över mig och lyfter mer så det finns alltid något att jaga för mig.