Kolumner Tanvir Mansur

Hoppas pojkar fortsätter att krama varandra

TANVIR MANSUR: På väg till tunnelbanan i Stockholm en dag bevittnade jag det här. Ett gäng killar som såg ut att vara i åttaårsåldern stod vid busshållplatsen under sin lunchrast. Solen sken på deras ryggsäckar och kepsar. Jag hörde någon av dem ropa "Nej, Daniel! Men neeej!", vilket gjorde att jag tittade mot deras håll.

Pojken som hette Daniel hade huvudet böjt ned mot marken. De andra pojkarna omringade honom. Då hände det som jag inte hade väntat mig. De gav honom en kram. En stor gruppkram. Antagligen hade någon sagt nåt elakt mot honom. Det hade gjort honom ledsen, och hans vänner försökte trösta honom.

Deras "Nej, Daniel!" betydde "Bli inte ledsen, det var inte meningen". Med handgester uppmanade de varandra att krama honom gemensamt. Det var så vackert att jag ville gråta. För det är inte ofta som män kramar varandra för att trösta varandra på det sättet.

Medan jag skyndade mig mot tunnelbanan tänkte jag på det här med manlig vänskap. När de här pojkarna växer upp kommer de lära sig av samhället att fysisk kontakt med sina närmsta killkompisar är omanligt. De kommer höra att det är “kvinnligt” eller till och med "bögigt". De kommer sluta kramas, sluta gråta inför varandra och börja stänga in sina känslor. När de egentligen behöver sina bästa vänner där för dem.

För det är så det här samhället fostrar män. "Låt pojkar vara pojkar" kan vara det mest förödande mottot. Det som förknippas med kvinnor har låg status. Traditionellt kvinnliga beteenden blir ofta socialt bestraffade. Killar tycker inte att det är häftigt att vara som tjejer.

Det finns ett “duktiga flickan”-syndrom som gör att det ställs höga förväntningar på många barn i skolan. Pluggidealet är inte lika starkt bland pojkar. Det är nog en av anledningarna till varför tjejer har högre betyg i skolan. De handlingar som vi tycker är typiskt manliga och heterosexuella blir i stället belönade eller får åtminstone inte stora konsekvenser. Som att vara högljudd, busig och tävlingsinriktad.

Det syns särskilt inom grupper av killar. När en pojke slår till sin killkompis verkar det bara vara ett sätt att visa sin vänskap. Att slåss blir en naturlig del av uppväxten. “För det är så pojkar är”, säger vi då.

Egentligen är det något som de lär sig när de växer upp. Vi skapar det som pojkarna är och det som pojkarna blir. I många länder är det vanligt att heterosexuella män håller varandras händer när de promenerar, oavsett ålder.

I Sverige är det tvärtom. Vi vågar inte hålla varandras händer. Eller kramas ordentligt. Att känna till det här och inte veta hur jag ska kunna hjälpa pojkarna vid busshållplatsen gör mig så otroligt sorgsen. Jag hoppas de slipper växa upp med samma normer och ideal som jag gjorde. Hoppas de fortsätter krama varandra.

+ Föreningen Män För Jämställdhet som arbetar för kvinnofrid och jämställdhet och mot mäns våld. De fokuserar särskilt på män och pojkars förhållningssätt till sig själva och andra människor. Det är viktigt.

- AIK hoppar av sitt deltagande i Stockholm Prides parad efter sex års medverkande. På grund av det de kallar “intern kritik” och dödshot står de inte längre upp för hbtq-personers rätt att vara sig själva.