Kolumner Johan Norberg

House of Cards är mer på riktigt än vi tror

Om du inte har hört av de politiska nördarna i din bekantskapskrets på sistone beror det på att de har suttit framför Netflix och sett tredje säsongen av House of Cards, med Kevin Spacey som den amoraliske presidenten Frank Underwood. Men många är besvikna. Underwood och hans hustru är inte lika kallt manipulerande som i tidigare säsonger. För det tycks vara den verkliga tjusningen med denna serie, att få se ett ogenerat maktspel, där allt handlar om att skapa dimridåer, smörja särintressen och ljuga för väljare.

Många ställer frågan om det har något med verklig politik att göra. Mer än vi önskar, tror jag, och den korrigerar förtjänstfullt mer romantiserande politikserier, som West Wing. Som första bevis anför jag Iowa, den amerikanska delstat som hoppfulla presidentkandidater först måste söka sig till och utlova jordbrukssubventioner som de egentligen är emot. Medan de gör det i House of Cards åkte de republikanska kandidaterna till Iowa på riktigt, och denna krets som vanligtvis säger att staten ska hålla sig borta utlovade hycklande nog fortsatt miljardrullning. 

Så är det överallt. Bönder i OECD-länderna får 259 miljarder dollar i subventioner varje år, för att det är en högljudd intressegrupp. Den som tror att Sverige skulle vara ett undantag, eller att detta är ett nytt fenomen, bör veta att den gamla socialdemokratiske finansministern Gunnar Sträng begärde fram kartor med valresultat i varje valkrets för att avgöra vilka som pengar skulle hällas över. Att den kortlivade S-ledaren Håkan Juholt valde en viss finansministerkandidat bara för att blockera en intern rival hade platsat bra i säsong 3. Eller att de borgerliga först rustar ned försvaret, och sedan klagar på att S bara vill öka anslagen med några futtiga miljarder, ”för lite och för sent”.

Även verklighetens politik handlar om yta. Varje slips och varje uttalande är noggrant koreograferat. President Jimmy Carters följe hade med sig tomma resväskor för att fotografer skulle dokumentera att han var så folklig att han bar sitt eget bagage. Det är därför det blir skandal var gång utomstående råkar avlyssna interna samtal. Som när Frankrikes president Hollande, som profilerat sig som de fattigas vän, skrattande hånade utblottade som "tandlösa”.

Ytan har också betydelse för politiska utfall. Om du måste sätta pengar på vem som ska vinna av två presidentkandidater som du inte vet något om ska du sätta dem på den som är längre, har en mörkare röst och ett kraftigt käkparti, företräden vi associerar med ledarskap. En studie av finländska kandidater visade att de som uppfattades som vackrast också klarade sig bäst. Kontentan är att vi måste se upp med hur mycket makt vi ger politikerna. Vi kan råka ge den till en Frank Underwood.

+ Laibach på turné. De slovenska industrigiganterna besöker Sverige med oerhörd energi och en kraftfull ljus- och ljudshow.

- Inga nya Twin Peaks-avsnitt? David Lynch säger plötsligt att det kanske inte blir någon Twin Peaks-fortsättning. Ett förhandlingsutspel? Eller ett sätt att hålla oss i spänning? Ugglorna är inte vad de ser ut att vara.