Nyheter Toppnyheter Världen

Hunden Reza tränas för att skydda elefanter

Boaz Washika tränar schäfern Reza på hinderbanan i nationalparken Akagera i Rwanda.
Boaz Washika tränar schäfern Reza på hinderbanan i nationalparken Akagera i Rwanda.

Kampen för att rädda Afrikas oskattbara djurliv förs med alla medel. I nationalparken Akagera i Rwanda omskolas åtta unga polishundselever för att jaga tjuvjägare.

Fyraårige Reza far fram över hinderbanan som vore han en cirkushund, klättrar och balanserar och skuttar. Några babianer flanerar förbi utanför elstängslet men de bryr sig lika lite om Reza som han om aporna.

– I början när vi tog ut hundarna i parken blev de oroliga och förvirrade inför alla dessa stora djur, berättar tränaren Boaz Washika.

– Men nu kan de passera elefanter utan att för en sekund slappna av i jobbet: att spåra.

Reza är en av åtta unga polishundar som omskolas för att jaga tjuvjägare i Akagera. Boaz Washika är kenyan och tillbringar nu ett år i Rwanda för att träna hundar och utbilda förare.

Viltet trängs ut

Hundpatruller är bara en ingrediens i det sydafrikanska företaget African Parks metod för att rusta upp och rädda hotade djurparker i Afrika. Det storvilt vi tar för givet trängs ut av den kraftiga befolkningsökningen och jakten på råvaror och åkermark. Redan i dag är betydande områden som kallas skyddade i praktiken helt tömda på djur och det börjar bli ont om tid att rädda vad som finns kvar, förklarar företaget.

African Parks driver tio parker i sju länder med stöd av bland andra Världsnaturfonden. Länderna lägger helt enkelt ut driften av nationalparkerna på det icke vinstdrivande företagets experter.

Folkmordets skugga

Det är en stor utmaning att locka besökare till ett land som alltjämt associeras med folkmordet 1994 och i konkurrens med Serengeti och de andra världsberömda parkerna i Kenya, Tanzania och Uganda.

– Akagera erbjuder något annat. Dels en fantastisk variation med savann, bush, böljande gröna kullar och en egen värld av små sjöar och papyrusträsk – allt levande trivs här. Men framförallt är detta verklig vildmark! Du kan resa omkring i parken en hel dag utan att se en annan bil, säger Sarah Hall som är ansvarig för turism och marknadsföring.

Parken illa ute

Åren efter folkmordet 1994 var parken illa ute. Befolkningen var traumatiserad och landsbygden sönderslagen.

När regeringen för tio år sedan började försöka rusta upp parken började även tjuvjakten att florera. 2010 blev en grupp parkvakter överfallna och flera dödades.

African Parks har därför byggt ett högt elstängsel längs hela parken. Vakter patrullerar nu och slår larm så fort de ser spår av intrång. Och då kommer Reza och hans vänner. Även om jägarna hunnit ut så hittar hundarna de nät och stålsnaror som gillrats.

Fler djur

På bara några år har tjuvjakten sjunkit dramatiskt och djurstammarna ökat med runt 50 procent. I Akagera vandrar nu till exempel 2 567 bufflar, 1 827 zebror och 2 144 impala, alla noggrant räknade från helikopter under hösten.

– Begreppet viltvård består i dag främst av att göra landskapet säkert, till exempel genom att utbilda och organisera patruller, säger Sarah Hall.

Fladdrade öron

För tio år sedan var elefanter ytterst sällsynta i parken. Nu när vi svänger runt ett buskage möter vi plötsligt en massiv vägg av fladdrande öron. Nyfikna årsungar står inklämda mellan mödrarna och den väldiga matriarkens trampar bestämt så den röda jorden yr. Vid hennes sida går en nästan vuxen hona med en halv snabel – ett minne av en stålsnara.

Vi räknar till 35 av parkens totalt 90 bofasta jättar på marsch, ett och annat extra smaskigt löv plockas, några träd välts, det är en urkraft som inte kan beskrivas. Bergsgorillorna i andra änden av Rwanda får ursäkta: Detta är naturens mest magnifika uppvisning.

Finn Norgren / TT
Elefanthjord på marsch i nationalparken Akagera i Rwanda. Den halva snabeln är minne av en stålsnara.
Finn Norgren / TT
Sarah Hall är ansvarig för turism och marknadsföring i nationalparken Akagera i Rwanda.