Metro Debatt

Hur kan jag veta att just du inte är en våldtäktsman?

Vaknar till ännu fler rubriker. "Ung kvinna hittad, troligen mördad, när hon var ute och sprang på kvällen." Morgonen efter: "Överfallsvåldtäkt i Stockholm."

Härom kvällen tänkte jag ta min joggingrunda, klockan var 22 på kvällen och jag frågade sambon om jag kunde springa ute så sent. Lugnt, sa han. Men jag var för trött och sprang rundan dagen efter i stället.

Men hur vet jag när jag kan ta mig ut ensam? Jag önskar att rädslan jag bär på var obefogad. Att det var mig det var fel på. Att jag bara är för rädd, i onödan. För att risken att det ska hända något är liten. Det skulle jag i så fall kunna bearbeta. Göra någonting åt.

Men rädslan är i allra högsta grad befogad. För det sker. Det är inte ovanligt att du som kvinna antingen blivit utsatt för en våldtäkt, ett försök till våldtäkt, eller att du har någon i din närhet som blivit utsatt.

Hur vet jag vem av alla män jag möter under joggingrundan som är just DU? Det står inte ”våldtäktsman" eller "mördare” i pannan på dig. Jag måste vara beredd. Beredd på att den man jag springer förbi, kan vara du. Har jag råd att vara annat än så försiktig?

Jag är trött på DIG, man, som tar ifrån oss kvinnor våra framtidsdrömmar, våra liv, vår trygghet och frihet.

Jag är trött på DIG, man, som gör oss misstänksamma mot alla främmande män vi råkar möta när vi är ute. Misstänksamma mot vanliga, bra män, som inte alls är som du!

Jag vill kunna springa ute på kvällen utan att DU ska ta en av oss.

Jag vill kunna åka tunnelbana, buss, gå en promenad, utan att DU ska komma fram och trakassera mig.

Jag vill inte behöva öka takten av rädsla varje gång jag möter en man.

Jag vill inte ha telefonen redo så fort jag möter en främmande man, för att det kan, KAN vara DU som ska ta nästa tjejs drömmar.

Långt ifrån alla våldsbrott mot kvinnor blir rubriker. Jag vill att alla tjejer och kvinnor ska kunna röra sig fritt ute, utan att det ska vara en risk att något händer. Utan att ännu en kvinna blir våldtagen eller mördad.

Jag vill slutligen tacka dig, man, som hjälpte mig vid Mariatorget genom att stanna. Du la märke till hur en man kom fram till mig, och vad han gjorde. Du sa efteråt att du stått kvar då du märkte att situationen blev obehaglig, och att du ville försäkra dig om att det inte hände något. Fick under den dagen uppleva både något väldigt obehagligt och fint. Tack!

Nathalie