Nyheter Världen Sverige

I huvudet på en konspirationsteoretiker

Nätet tycks svämma över av dem – konspirationsteoretikerna. De som ständigt vägrar erkänna den officiella förklaringen av saker och ting. Men vad rör sig egentligen i huvudet på dessa människor? Och framför allt – hur blir man en konspirationsteoretiker?

”I bästa fall har du fått en livskris vid slutet av dagen, sagt upp dig från Metro och bokat en resa till Bali”, skriver Anton i Facebookchatten.

Jag hittar honom i en grupp på Facebook för människor som ifrågasätter det mesta. Han är i 30-årsåldern, kommer från västra Sverige och har tidigare jobbat som lärare.

I väntan på vår intervju skickar han en länk: ”Unveiling the flat earth”, en 40 minuter lång Youtubefilm som argumenterar för att jorden i själva verket är platt.

– Fick du tillfälle att kolla på videon jag skickade, undrar Anton. Det är lite mer att smälta än de flesta klarar av på tom mage. Man får ge det några dagar.

LÄS MER: Experten: Därför tror vi på konspirationsteorier

Precis som för många andra likasinnade började Antons intresse för alternativa sanningar efter attackerna mot World trade center och Pentagon.

– Det kom en dokumentär runt 2005 som presenterade många pusselbitar som inte stämde med det officiella pusslet. Därefter började jag se världen annorlunda, berättar han.

Kändes det som att du hade förstått något som andra inte hade förstått?

– Det låter lite arrogant när du säger så, men ja.

Föreningen Vetenskap och folkbildning gjorde förra året en undersökning om hur svenskar förhåller sig till vanliga konspirationsteorier. Den visade att en av tjugo tror att 11 september-attackerna iscensattes av USA:s regering, att tre procent tror att Estonia-katastrofen var en medveten sänkning och att sex procent tror att månlandningen 1969 gjordes i en filmstudio. Anton är med andra ord inte ensam i sina tankebanor.

Vad säger folk i din omgivning?

– Det var väl först när jag började prata om så kallade chemtrails som jag kände att skillnaden mellan min verklighetsuppfattning och andras var väldigt stor.

Det är ju en teori som av många beskrivs som galen, tar du åt dig?

– Nej, det gör jag inte. I dag rör det mig inte i ryggen vad folk tycker om det.

LÄS MER: Sex teorier om vad som händer efter döden

Har du fått problem på grund av dina teorier?

– Inte hittills faktiskt. Jag har till exempel hållit ganska tyst om att jorden kanske inte nödvändigtvis är en boll. Det är väl bland det mest dumförklarade stigmatiserade man kan häva ur sig. Det är ingen idé att prata om det.

Men du valde att lägga ner lärarplanerna?

– Ja, jag kände att jag inte har tillräckligt stort förtroende för att det svenska skolsystemet vill elevernas bästa, så jag slutade på min utbildning. Jag insåg att det inte gick att fortsätta.

För Anton har de alternativa tankarna om världen resulterat i en osedvanligt stor aktivitet på Facebook. Hans flöde är fyllt med länkar om att din tv hjärntvättar dig, att läkemedelsindustrin föredrar att du är sjuk och av misstro mot Nasa.

– Det räcker med att hitta en bit som inte passar in i det offentliga pusslet för att ifrågasätta hela pusslet, säger Anton.

Forskaren: Bra att ifrågasätta – men låt det inte gå för långt

En konspirationsteori är i grunden en teori som förklarar att någonting har skett till följd av en hemlig sammansvärjning mellan en grupp individer. Det förklarar Rasmus Fleischer som har forskat i ämnet.

– Sedan kan det ju vara sant eller falskt. Jag är inte förtjust i att man använder det som ett skällsord, säger han och fortsätter:

– Det intressanta fenomenet är ju när det här tenderar till att bli nästan en hel världsåskådning och de olika konspirationsteorierna hakar i varandra.

LÄS MER: Kolumn: Alla har rätt till sina åsikter – men inte till påhittad fakta

Rasmus Fleischer tycker att det är bra att vara ifrågasättande men att det kan bli en fara när det går för långt, när individen inte kan lita på någonting.

– Det blir svårt att hålla sig mentalt fungerande. För vissa människor kan det slå över i en sjuklig paranoia. Det är inte helt ovanligt.

TT

Rasmus Fleischer, forskare vid ekonomisk-historiska institutionen på Stockholms universitet.