Metro Debatt

"I vilket hål skulle du vilja ha en fallosformad grönsak?"

Sexism är vardag i restaurangbranschen – en bransch många kvinnor lämnar på grund av sexuella trakasserier. Att få frågor om sexliv, bli kallad "lilla gumman" och erbjudas titta på porrfilm med chefen är helt oacceptabelt, skriver Malin Bastholm, kock och fackligt aktiv i Hotell- och restaurangfacket.

Jag har jobbat som kock i tio år. I restaurangköken är bristen på tjejer stor. I min klass på hotell- och restaurangprogrammet så var vi minst lika många tjejer som killar. Så var tar alla tjejer vägen?

Jag har upplevt min beskärda del av sexism och sexuella trakasserier. Det har varit både små och stora kränkningar och listan är lång. Jag har blivit kallad "lilla gumman" oftare än mitt namn. Fler gånger än jag kan räkna har jag fått kommentarer om att jag är mycket sötare med smink och om min vikt. Kollegor har frågat i vilket hål jag helst skulle vilja ha en fallosformad grönsak. Jag har fått höra otaliga diskussioner om mina kollegors sexliv och om vad de tror om mitt sexliv. Som om jag var osynlig har jag hört manliga kockar skryta om vem av servitriserna de satt på och vem de helst skulle kunna tänka sig att ha sex med.
Är det här något som jag och andra i anställda restaurangkök ska behöva tåla? Känns det som en normal jobbjargong som vi måste stå ut med? Tyvärr svarar för många i min bransch ja på den frågan.

Dessutom har jag varit med om grövre övergrepp. Jag har blivit upptryckt i en grönsakskyl av en kollega som var helt säker på att "jag ville ha honom". När jag var på tjänsteresa på en tidigare arbetsplats tvingades jag dela hotellrum och säng med en kollega. På natten var han rejält full och även han var övertygad om att jag ville ha honom. Jag var rädd hela natten och morgonen efter skyllde han allt på mig.
Jag har ännu fler historier att berätta, men det jag redan beskrivit tror jag räcker till för att ni ska förstå att det finns en sexistisk kultur i många restaurangkök. Jag tror att det är en av förklaringarna till att så många kvinnliga kockar slutar i branschen alldeles för fort.

På alla ställen jag har jobbat har vi alltid haft svårt att hitta personal. Som kock har jag jämt känt att vi varit underbemannade. I köken där jag jobbar är det hela tiden någon som slutar och vi andra känner alltid paniken att hitta någon ny. Vi jagar ständigt nästa kollega och det måste gå snabbt, för annars måste vi andra jobba extra och all vår fritid är borta.

Det finns såklart fler anledningar till att tjejer väljer att inte börja eller sluta jobba i kök och att vi saknar folk i branschen. Men sexism och sexuella trakasserier är ett stort problem och det går inte att fortsätta blunda för. Det här borde vara en stor och viktig fråga för varenda arbetsgivare. Ändå så finns alldeles för få exempel på arbetsgivare som tar den här frågan på allvar och försöker göra någonting konkret åt problemen. Var är ni?

Efter tio år i branschen vågar jag äntligen säga ifrån. Jag har slutat att ”tåla lite grann” och jag accepterar inte att det är en ”rå men hjärtlig jargong”. För oss som utsätts finns det inget hjärtligt i att erbjudas att titta på porrfilm ihop med chefen. Det är inte roligt att se och höra hur en kollega fingerpullar en kalvlever med tillhörande smackljud och stön. Båda dessa saker har hänt mig. Jag är inte pryd och tråkig som säger ifrån – jag har faktiskt rätt till en arbetsmiljö utan sexism och övergrepp.

Jag får höra att det bara är jag som upplever mig kränkt. Jag har också fått höra att det väl bara är att sluta om jag inte trivs? För mig är det ingen lösning.

Men alltför många kvinnliga kockar väljer att sluta.

Malin Bastholm

Kock