Metro Debatt

Idrottsläkaren: Löparna är alldeles för lättlurade

Om du som löpare tycker att råden du får från en träningstjänst verkar vara farliga eller prylen du köpt inte fungerar som du tänkt är tyvärr risken stor att du har alldeles rätt, skriver Toomas Timpka, överläkare och professor vid Institutionen för medicin och hälsa vid Linköpings universitet.

Privat/TT.

Toomas Timpka, överläkare och professor i socialmedicin samt föreståndare för Athletics Research Center vid Linköpings universitet.

På lördag släpps löparna i Stockholm Marathon iväg för 37 gången med över 20 000 anmälda och förra helgen arrangerades Göteborgsvarvet halvmarathon med mer än tre gånger fler deltagare.

Sverige upplever en löparboom som i termer av brett intresse bara kan motsvaras av det breda genombrottet för långlöpning i början av 80-talet. Men det snabbt ökade intresset för löpning kan även medföra risker. En av dessa är att mindre seriösa aktörer erbjuder produkter och tjänster som är verkningslösa eller i värsta fall direkt farliga.

Löpträning och motionslopp har många positiva hälsoeffekter, men tyvärr även vissa hälsorisker i form av skador och sjukdomar. En av de stora utmaningarna med långdistanslöpning som motionsform är därför att undvika skador. Vad som få känner till är att det i dag bara finns ett fåtal publicerade studier om förekomsten av skador bland motionslöpare.

Dessa studier har dessutom olika studiedesign, definitioner på skada och dessutom relativt små grupper med aktiva vilket gör det svårt att dra slutsatser som kan läggas till grund för preventionsprogram.

Vad som trots allt går att utläsa från denna forskning är att överbelastningsskador är de vanligast förekommande och att tävlingsinriktning med snabb upptrappning till stora träningsvolymer, tidigare skador och bristande erfarenhet är riskfaktorer. I ljuset av den relativa bristen på kunskap är det skrämmande att se den brokiga mängd tjänster och produkter som erbjuds dagens långlöpare.

I dag lovar guider på nätet löparen att förbättra sina löptider till en viss nivå på kort tid, tekniska manicker kan köpas för att följa träningsbelastning och personliga tränare kan hyras för dyra pengar för att ge personliga råd om löpning. Ingen av dessa tjänster eller produkter fanns tillgängliga under den förra löparboomen. Frågan som bör ställas är om dessa nya hjälpmedel för löpare verkligen fungerar och om de är säkra, dvs. inte leder till skador.

Tyvärr förhåller det sig nog så att det som verkar vara för bra för att vara sant om löpträning är nog det också. Löpare behöver utan tvekan en grundutrustning (skor och kläder) samt någon att prata med om träningsupplägg och besvär som kan uppkomma. Beprövad erfarenhet om löpning finns att hämta i friidrottsklubbarna anslutna till Svenska Friidrottsförbundet.

Om skador ändå skulle inträffa, kan löpare vanligen genom klubben få kontakt med en sjukgymnast eller läkare som har erfarenhet från att behandla löparskador. Rådet till de löpare som använder andra tjänster eller produkter är enkelt: Reklamera eller byt leverantör om du är missnöjd.

Om du som löpare tycker att råden du får från en träningstjänst verkar vara farliga eller prylen du köpt inte fungerar som du tänkt är tyvärr risken stor att du har alldeles rätt.

Toomas Timpka, 
överläkare och professor i socialmedicin samt föreståndare för Athletics Research Center vid Linköpings universitet.